Det var en gång en pojke som hette Carl, och han hade en katt som var en osynlig ninja. Hon hette Kol. Hon var helt svart, från nosen till svansspetsen, och när hon gick in i ett mörkt rum var hon borta. Man kunde bara se henne om hon öppnade ögonen. Då syntes två gula prickar i mörkret.
En morgen gick Carl ut i badrummet. Och där låg ett spår.
Det var toalettpapper. En lång, vit rand av det. Den gick från toaletten ut genom dörren, längs hallen, nerför trappan, ett trappsteg i taget, genom vardagsrummet och in under soffan. Längst in i badrummet hängde pappershållaren. Den var tom. Rullen var stulen.
”Kol!” ropade Carl.
Kol låg på sin kudde i fönsterkarmen. Hon öppnade ena ögat och stängde det igen.
Nästa morgon var det likadant. Ett spår av papper, från badrummet till soffan. Och morgonen därpå.
”Vi måste fånga tjuven”, sa pappa. ”På bar gärning.”
Så den kvällen, när Carl hade borstat tänderna och tagit på sig pyjamasen, satte han och pappa sig i trappan. Pappa hade en ficklampa med rött ljus, för katter tycker inte om att bli bländade, och rött ljus ser de nästan inte. De släckte alla lampor. De väntade.
Huset var helt mörkt. Det var tyst. Det gick lång tid.
Carl blev trött. Han lade huvudet mot pappas arm.
Och då hörde de det. Från badrummet. Ett litet, mjukt sus. Sedan ett till. Rrrrt. Rrrrt. Som när någon rullar av papper.
Pappa tände den röda lampan.
På badrumsgolvet låg Kol på rygg. Hon höll i rullen med båda framtassarna, och hon sparkade på den med bakbenen, så att papperet rullades av och flöt ut över golvet. Hon var så upptagen att hon inte ens såg dem.
Sedan reste hon sig. Hon tog änden av papperet i munnen. Och sedan gick hon, väldigt stolt, ut genom dörren och nerför trappan med det. Precis förbi Carl och pappa. Som om hon var helt osynlig.
Carl skrattade så mycket att han fick hålla för munnen.
Nästa dag fick Kol en egen rulle. En tom pappersrulle med ett snöre i, som Carl hade gjort. Och toalettpapperet fick ett lock.
Nu ligger Kol på kudden i fönsterkarmen, du, så svart att hon försvinner i mörkret. Bredvid henne ligger hennes egen rulle. Hon håller den med en tass. God natt.
