Lilla Luna Larv och regnbågsdropparna

⏳ 3 minutters læsetid

Det var en gång en liten larv som hette Luna, och hon var rädd för regn.

Hon bodde på ett nässelblad i utkanten av en trädgård. Hon var grön med små, svarta prickar och hade sexton ben, och hon åt blad från morgon till kväll. När solen sken var hon glad. Men när himlen blev grå kröp hon in under bladet och rullade ihop sig.

Regndroppar var stora när man själv var liten. En regndroppe kunde träffa ett blad så att det vippade ända ner. Det hade Luna sett.

En förmiddag blev himlen grå igen. Luna skyndade sig in under sitt blad. Men där satt redan någon.

Det var en snigel. Den hette Hubbe, och den hade ett brunt hus med ränder på ryggen.

”Du ska inte gömma dig”, sa Hubbe. ”Det är nu det blir bra.”

”Regn är inte bra”, sa Luna. ”Regn är blött och tungt.”

”Följ med ut på kanten”, sa Hubbe. ”Du får hålla i bladet hela tiden. Och om det blir för mycket går vi in igen.”

Luna kröp med. Hon höll fast med alla sexton ben.

Det första hon märkte var doften. Jorden luktade plötsligt något mörkt och gott. Sedan kom dropparna. Plipp. Plipp. Plipp. De träffade bladen runt omkring dem, så att det lät som små trummor. En träffade Lunas blad, och det vippade, men hon höll fast, och bladet vippade upp igen.

Sedan tittade solen fram genom ett hål i molnen, medan det fortfarande regnade.

Och alla dropparna som hängde i kanten av bladen började lysa. Röda och gula och gröna och blå. I varenda droppe satt en pytteliten regnbåge.

”När solen skiner genom en droppe”, sa Hubbe, ”delar ljuset upp sig i alla sina färger.”

Luna kröp fram till den närmaste droppen. Den hängde precis framför hennes ansikte. Hon kunde se sig själv i den, liten och grön och böjd, med färger runt omkring.

Hon drack lite av den. Den smakade himmel.

Efteråt, när molnen hade drivit vidare, var hela trädgården blank och ren. Hubbe gled iväg över bladen och lämnade ett silverspår efter sig.

Luna sitter på sitt nässelblad i kväll, du, mätt och grön, och väntar lite på nästa skur, så att hon kan se vilka färger som gömmer sig i den. Hubbe sitter precis bredvid, indragen i sitt randiga hus. God natt.