Det var en gång en jättebläckfisk som hette Octavia, och hon bodde så djupt nere i havet att solens ljus aldrig nådde ner dit.
Hon var lika lång som en buss. Hon hade åtta armar och två långa fångstarmar med sugkoppar, och hennes ögon hörde till de största ögonen i hela djurriket. Vart och ett var lika stort som en middagstallrik. Med dem kunde hon se de svagaste ljusglimtar i mörkret.
I många hundra år hade sjömän berättat historier om henne. Inte precis om Octavia, men om någon som hon. De kallade det kraken. Ett havsmonster som kom upp ur djupet och drog ner hela skepp med sina armar. De ritade det på sina sjökort, med stora, vita ögon och armar slingrade runt masterna.
Octavia hade aldrig dragit ner ett skepp. Hon hade aldrig sett ett skepp. Hon åt fisk och mindre bläckfiskar och simmade lugnt omkring i mörkret.
”Varför är de rädda för mig?” frågade hon en gammal kaskelot som kom förbi. Kaskeloten var en av de få som dök ända ner dit.
”För att de inte känner dig”, sa kaskeloten. ”De har bara sett jättebläckfiskar som har spolats upp på stranden. Eller en arm som har flutit iland. Resten har de hittat på.”
En dag fanns det ett ljus i vattnet. Ett blinkande, blått ljus som liknade en liten manet.
Octavia simmade närmare. Det var ingen manet. Det var en lampa på ett snöre, och bredvid den hängde en svart låda med ett glasöga.
Hon sträckte ut en fångstarm och rörde försiktigt vid lampan. Den smakade ingenting. Sedan simmade hon långsamt runt lådan, så nära att hennes stora öga var precis framför glaset, och försvann ner i mörkret igen.
Uppe på ett fartyg satt ett gäng forskare framför en skärm. De var alldeles tysta. Sedan började de jubla.
Det var första gången någon hade filmat en levande jättebläckfisk i dess eget hem. Det hände på riktigt, utanför Japan, år 2012. Bilderna visade inget monster. De visade ett lugnt, silverglänsande djur med jättestora ögon, som tittade nyfiket på lampan och simmade iväg.
Långt där nere, där det alltid är natt, svävar Octavia just nu med armarna samlade bakom sig. Hon har ingen aning om att du vet vad hon heter. Hon skulle säkert tycka att det var konstigt att någon där uppe ligger och sover och tänker på henne. God natt, du.
