Det var en gång en liten solros som växte vid staketet i Axels mormors trädgård. Axel hade själv sått den i maj. Ett randigt frö, nedstucket två centimeter i jorden. Nu var det juli, och solrosen var redan längre än han, men den var fortfarande ung. Den hade inte blommat än. Den hade bara en stor grön knopp högst upp, som en knuten hand.
Varje morgon gick Axel ut för att titta till den. Och en morgon lade han märke till något.
”Mormor”, sa han. ”Den tittar mot öster.”
Knoppen pekade mot stället där solen höll på att komma upp över häcken.
På eftermiddagen gick han ut igen. Nu pekade knoppen mot väster.
”Den har vridit sig”, sa Axel.
”Det gör unga solrosor”, sa mormor. ”De följer solen över himlen. På morgonen tittar de mot öster. På kvällen tittar de mot väster. Och på natten vrider de sig lugnt och stilla tillbaka igen, så att de är redo när solen går upp.”
”Hur kan de veta det?”
”De har en liten klocka inuti sig”, sa mormor. ”Lite som du. Du blir också hungrig innan det är matdags.”
Axel ville se den vrida sig på natten. Han fick vara uppe en kväll. Med ficklampa. Med mormor. De satt på trappan.
Det var en ljum kväll. En mjuk sommarbris kom in över trädgården från åkern. Den fick staketet att knarra och fick alla solrosens blad att fladdra.
”Brisen leker med den”, sa Axel.
”Den försöker få den att titta på sig”, sa mormor. ”Men solrosen tittar bara efter solen.”
De satt länge. Solrosen rörde sig inte så att man kunde se det. Axel blev trött. Han gick och lade sig.
Men på morgonen, när han sprang ut, pekade knoppen mot öster igen.
”Den har vridit sig!” sa han. ”Den har vridit sig hela vägen tillbaka i natt. Medan jag sov.”
Några dagar senare slog knoppen ut. Efter det ville den inte vrida sig längre. För när en solros blommar slutar den att följa solen. Då blir den stående och tittar mot öster. Det är där morgonsolen värmer den först, och då kommer bina.
Sommarbrisen kom igen den kvällen. Den lekte i bladen. Den fick den stora gula blomman att nicka lite.
”Den hälsar”, sa Axel.
Kanske gjorde den det.
Solrosen vid staketet har redan vänt ansiktet mot öster och väntar på morgonen. Sommarbrisen har lagt sig. Axel sover i gästrummet med ansiktet mot fönstret, precis som den. God natt.
