Det var en gång två syskon, Isabella och Olle, och deras farfar hade en hemlig kakburk.
Den stod högst upp på köksskåpet, så högt att bara farfar kunde nå den. Den var rund och blå, med vita blommor på locket, och det stod KEX på sidan med gamla slingriga bokstäver. Ingen visste vad som fanns i den. Farfar sa att den var hemlig.
En lördag i september var Isabella och Olle på besök. Isabella var åtta. Olle var fem.
”Först ska vi plocka äpplen”, sa farfar. ”Sedan ska ni få se.”
Ute i trädgården stod tre äppelträd, fulla av röda äpplen. Farfar höll stegen medan Isabella klättrade två steg upp och plockade de översta hon nådde. Olle plockade dem som hängde lågt. Han tog också ett som låg i gräset, men det hade en mask, så det hamnade i komposthinken.
När korgen var full gick de in. Farfar tvättade händerna. Sedan hämtade han trappstegen och tog ner den blå burken från skåpet.
Han ställde den på bordet. Han lade handen på locket.
”Är ni redo?” sa han.
Han lyfte på locket. Det doftade smör och kanel.
Burken var full av småkakor. Men det var inga vanliga småkakor. Det var bokstäver. Ett I. Ett O. Ett F. Ett M och ett P. Ett litet snett A. Och ett stort tjockt S med socker på.
”Det är era”, sa farfar. ”Varje gång jag vet att någon kommer på besök bakar jag deras första bokstav. Isabella är I, och Olle är O. Mamma är M. Pappa är P. F är jag, farfar.”
”Och S?” frågade Isabella.
”S är till Sixten på nummer fyra”, sa farfar. ”Han kommer och dricker kaffe på onsdagarna.”
”Och A?” frågade Olle.
Farfar log. ”A är till alla som kommer förbi utan att säga till först. Brevbäraren. Grannens barn. Sådana.”
Isabella tog sitt I. Det var långt och smalt och gick lätt sönder, så hon åt det i två tuggor. Olle tog sitt O. Det var runt, med ett hål i mitten, och han tittade på farfar genom det innan han åt upp det.
”Varför är burken hemlig?” frågade Isabella.
”För att det är roligare att öppna den då”, sa farfar.
På eftermiddagen bakade de tillsammans. Farfar gjorde degen med smör, socker, mjöl och kanel. Isabella och Olle rullade ut den i långa korvar, och sedan böjde de korvarna till bokstäver. Isabella gjorde hela sitt namn. Olle gjorde sitt eget O sju gånger, och sedan ett extra stort till farfar, som han sa var ett F, fast det såg ut som ett O med ben.
Medan kakorna gräddades skar farfar äpplen i klyftor, och de åt dem med kanel på.
När kakorna hade svalnat lade de dem i den blå burken. Farfar satte på locket och ställde burken högst upp på skåpet igen.
”Nu är den hemlig igen”, sa han.
Högst upp på farfars köksskåp står den blå kakburken, med ett helt namn gömt under locket, I-S-A-B-E-L-L-A, och sju små O och ett med ben. När Sixten på nummer fyra kommer på onsdag väntar ett S med socker på. God natt.
