Det var en solig måndagsmorgon, och Liva skulle börja på förskolan för allra första gången. Hon hade fjärilar i magen och en ny, fin ryggsäck på ryggen. ”Är du redo, Liva?” frågade hennes mamma med ett leende, medan de gick hand i hand mot förskolan.
Liva nickade, men hon var också lite nervös. Hon visste inte vad som väntade henne, och om de andra barnen skulle vilja leka med henne. När de kom fram till förskolan blev de mötta av en vänlig pedagog som hette Anna. ”Hej Liva, välkommen!” sa Anna och bjöd in dem.
Inne på förskolan fanns det färgglada teckningar på väggarna och leksaker överallt. Liva tittade sig omkring och såg en grupp barn som lekte med klossar. Hon tog ett djupt andetag och gick fram till dem. ”Hej, får jag vara med?” frågade hon försiktigt.
En pojke med lockigt hår tittade upp och log. ”Självklart! Jag heter Emil, och det här är Mia och Lucas,” sa han och pekade på de andra barnen. Liva satte sig ner och började bygga ett torn tillsammans med dem.
Medan de lekte berättade Emil en rolig historia från helgen, när han hade sett en jättestor fjäril i sin trädgård. Liva lyssnade spänt och delade också en historia om hur hon hade bakat småkakor med sin mormor. De andra barnen skrattade och frågade om hon kunde ta med några någon dag.
Efter leken var det dags för frukt. Alla barnen satte sig i en ring, och Anna delade ut äpplen och bananer. Liva satt bredvid Mia, som frågade om Liva ville byta en bit äpple mot en banan. ”Ja, det vill jag gärna,” svarade Liva glatt.
När frukten var uppäten gick de ut för att leka på lekplatsen. Liva provade rutschkanan och gungorna, och hon och Emil hittade på en lek där de var pirater på jakt efter en skatt. De andra barnen hängde på, och snart var hela lekplatsen full av små pirater som letade efter den hemliga skatten.
När det var dags att gå hem kom Livas mamma för att hämta henne. ”Hur gick det, Liva?” frågade hon nyfiket. Liva log stort och sa: ”Det var roligt! Jag har fått nya vänner, och vi lekte pirater!”
På vägen hem berättade Liva för sin mamma allt om dagen, och hur hon längtade efter att komma tillbaka nästa dag. Hon kände sig glad och stolt över att ha tagit det första steget in i förskolans värld.
När Liva blev nerbäddad den kvällen tänkte hon på allt roligt hon hade varit med om och de nya vännerna hon hade fått. Hon blundade och somnade med ett leende på läpparna, redo för ännu en spännande dag på förskolan.
