Det var en gång en pojke som hette Felix, och på sin allra första skoldag var hans matsäck plötsligt borta. Eller det trodde han.
Han hade en ny grön skolväska med reflexer, och på morgonen hade pappa lagt ner matsäcken i den. Fullkornsmacka med ost, morotsstavar och en liten påse russin. Felix hade sett det själv. Han hade själv dragit igen blixtlåset.
Men när klockan ringde till lunch, och alla i förskoleklassen satte sig vid borden, drog han upp blixtlåset, och det fanns ingen matsäck.
Han tittade i det stora facket. I det lilla facket. I fickan framtill. Där fanns ett pennfodral och en vattenflaska och ett suddgummi som luktade jordgubb. Ingen matsäck.
Felix kände hur det blev tjockt i halsen.
Hans fröken hette Lene. Hon kom fram och satte sig på huk bredvid honom.
”Är det något som är fel?” frågade hon.
”Min matsäck är borta”, sa Felix. ”Den var där i morse.”
”Då får vi leta reda på den”, sa Lene. ”Det här är ett fall för detektiver.”
Hon frågade klassen om någon ville hjälpa till. Fyra händer åkte upp i luften.
De gick baklänges genom Felix dag. Lene sa att det var så man gjorde när man letade efter något. Man gick samma väg igen.
Vad var det sista han hade gjort med väskan? Han hade hängt den på sin krok i korridoren. De gick ut i korridoren. Under krokarna låg en vante och en liten bil och en massa sand. Ingen matsäck.
Före det? Han hade gått från skolgården och in. De gick ut på skolgården. Ingen matsäck.
Före det? Han hade väntat på bussen. Vid hållplatsen hade han ställt väskan på bänken medan pappa knöt hans skor.
”Den kanske har ramlat ut där”, sa en flicka som hette Carla.
Det var för långt att gå. Men Lene sa att hon skulle ringa till expeditionen. Och medan hon gjorde det gav de andra barnen Felix lite av sin mat. Carla gav honom en halv bulle. En pojke gav honom tre bitar gurka. Och en annan flicka gav honom ett chokladkex som hon egentligen hade tänkt spara till sist.
Så Felix åt ändå. Han åt mer än han brukade.
Precis före nästa lektion knackade det på dörren. Det var skolans sekreterare. Hon hade en matsäck i handen. Den låg i en blå matpåse med en liten teckning av ett lejon.
”Är det din?” frågade hon.
Felix nickade.
”En av de stora eleverna i skolpatrullen hittade den vid hållplatsen i morse”, sa hon. ”Hon lämnade in den på expeditionen. Hon visste inte vems den var. Men sedan ringde Lene.”
Felix tog matsäcken. Han öppnade den. Fullkornsmacka med ost, morotsstavar och en liten påse russin. Allt fanns där.
Han tittade runt på de andra barnen. Sedan tog han påsen med russin och delade ut dem. Ett till var och en av de fyra detektiverna och ett till Carla, som hade kommit på idén.
Hemma i köket hänger den blå matpåsen med lejonet på en krok, du, och på den sitter en klisterlapp med Felix namn skrivet med stora bokstäver. Pappa skrev det när Felix hade berättat alltihop. Och nere i skolväskan ligger det redan två påsar russin till i morgon, för nu finns det fem detektiver i förskoleklassen som ska ha något. God natt.