Det var en gång två syskon som hette Stina och Ferdinand. Stina var åtta och Ferdinand fem, och varannan söndag var de hos mormor, som bodde i en lägenhet på fjärde våningen med en balkong där det hängde en termometer.
Mormor stickade. Det gjorde hon alltid. Men stickningen hon höll på med nu var konstig. Det var en filt. Den var randig, men ränderna hade ingen ordning. Det var tre blå ränder, sedan en grön, sedan två blå igen, sedan en ljusblå, sedan en gul. Det såg ut som om någon hade valt färgerna med slutna ögon.
”Det är en magisk filt”, sa mormor. ”Den kan minnas vädret.”
Ferdinand tittade på den. ”Filtar kan inte minnas.”
”Den här kan”, sa mormor. ”Följ med ut på balkongen.”
Hon visade dem termometern. Den var gammal och hade ett rött streck inuti som gick upp och ner.
”Varje morgon klockan åtta”, sa mormor, ”går jag ut hit och tittar. Och sedan stickar jag en rand. Färgen bestämmer termometern.” Hon tog fram en liten skrynklig lapp ur korgen. På den stod det:
Under noll: mörkblå.
0 till 5 grader: blå.
5 till 10: ljusblå.
10 till 15: grön.
15 till 20: gul.
20 till 25: orange.
Över 25: röd.
”Så varenda dag på hela året får sin egen rand”, sa mormor. ”När året är slut är filten färdig. Och då kan man se hela året.”
Stina tittade på filten med nya ögon. Den började med mörkblått. Massor av mörkblått. ”Det är januari”, sa hon.
”Det är januari”, sa mormor. ”Det var en kall januari.”
Hon bredde ut filten över soffan. Den var väldigt lång nu. Det var oktober.
Barnen kröp omkring på den och läste vädret. Här kom februari, också mest mörkblå, med en enda blå. Sedan kom mars, när det började bli ljusblått. April blev grön.
”Här”, sa Ferdinand plötsligt. Han pekade på en enda orange rand mitt bland en massa gröna. ”Vad är den?”
Mormor tänkte efter. Sedan letade hon fram sin kalender och räknade. ”Femte maj”, sa hon. ”Det var dagen då det plötsligt blev sommar en enda dag. Minns ni? Vi åt glass på balkongen.”
Det mindes de. Ferdinand hade tappat sin glass ner på gatan. Den hade landat på en cykel.
De letade efter fler saker. Stina hittade sin födelsedag i juni. Den var gul. ”Jag fyllde år på en gul dag”, sa hon stolt. Ferdinands födelsedag var i augusti och orange. Det fanns en lång rad röda ränder i juli, när det hade varit värmebölja och mormor hade suttit i skuggan med fötterna i en balja vatten.
Sedan kom september och blev grön igen. Och oktober, där de var nu, var ljusblå.
”Vad blir dagens?” frågade Stina.
”Gå ut och titta”, sa mormor.
Stina gick ut på balkongen. Det röda strecket stod på nio. ”Nio grader”, ropade hon.
”Då blir det ljusblått”, sa mormor. Hon letade fram garnnystanet, och Ferdinand fick hålla det medan hon stickade. Stickorna klickade. Garnet löpte genom hans fingrar. Det tog lång tid. Till sist fanns det en ny ljusblå rand i änden av filten. Dagens rand.
”Nu är vi också med i filten”, sa Ferdinand.
”Ni har varit med i filten hela året”, sa mormor. ”Varje gång ni har varit här har ni tittat på termometern med mig. Det är därför den är magisk.”
Hon lovade att de skulle få filten när året var slut. Den skulle ligga på deras soffa hemma, och de skulle turas om att ha den.
Den kvällen, när Stina och Ferdinand kom hem, gick Stina ut i trädgården och tittade upp mot himlen. Den var klar och kall. Det fanns stjärnor.
”I morgon blir det kanske blått”, sa hon.
Mormors filt ligger hopvikt i korgen i natt, med en ny ljusblå rand i änden. I morgon klockan åtta tittar hon på termometern igen. Vilken färg får din dag? God natt.
