Skolstart och den magiska pennan

⏳ 3 minuters lästid

Det var en gång en flicka som hette Naja, och i morgon skulle hon börja skolan.

Hon hade en ny väska. Hon hade ett nytt pennskrin. Hon hade en matlåda med en val på. Men hon ville inte gå.

”Tänk om jag inte känner någon?” sa hon. ”Tänk om jag inte hittar toaletten? Tänk om jag inte kan någonting?”

Hennes mormor satt på sängkanten. Hon tog upp något ur fickan.

Det var en blyertspenna. Inte en ny. Den var kort och lite sliten, grön med små gula stjärnor, och det var tuggat en liten liten bit på änden.

”Den här var min”, sa mormor. ”Från min första skoldag. Jag har sparat den i alla år.”

”Är den magisk?” frågade Naja.

Mormor log. ”Det får du ta reda på själv.”

På morgonen lade Naja pennan i sitt pennskrin. Hon höll mamma i handen hela vägen till skolan. I klassrummet stod en lärare i dörren. Hon hette Pia, och hon hade stora röda glasögon.

”Välkommen”, sa Pia. ”Du ska sitta vid fönstret. Bredvid Inuk.”

Inuk var en pojke med svart hår som satt och tittade ner i bänken. Han såg lika nervös ut som Naja var.

Första lektionen skulle de rita sig själva. Naja tog fram mormors penna. Hon ritade ett huvud. Två ögon. Ett leende. Hår som stod lite rakt ut.

Och då hände det.

Teckningen blinkade.

Det var bara ena ögat. Och det var bara en gång. Bara en liten, snabb blinkning. Sedan var det en vanlig teckning igen.

Naja stirrade på den. Hon tittade sig omkring. Ingen annan hade sett det.

Hon ritade en katt i hörnet av pappret. Den blinkade också. En gång.

Naja knep ihop munnen så att skrattet inte skulle slinka ut.

Inuk tittade bort mot henne. ”Vad är det?”

Naja tänkte. Sedan ritade hon en liten fisk i kanten av hans papper. Fisken blinkade. Men Inuk såg det inte. Han tittade på henne.

”Det är en fisk”, sa Naja. ”Till dig.”

”Jag tycker om fiskar”, sa Inuk. Han ritade själv en fisk bredvid. En större. Med tänder.

De skrattade båda två. Och sedan var det lite lättare.

Resten av dagen ritade Naja med mormors penna. Inte hela tiden. Bara ibland, när hon blev lite nervös. Ett hus, när hon inte visste vart de skulle gå efter rasten. En sol, när de skulle lära sig fröken Pias regler. Varje teckning blinkade en gång, bara för henne.

Och hon hittade toaletten. Inuk visade henne. Han hade själv hittat den på rasten.

På eftermiddagen hämtade mormor henne.

”Nå?” sa mormor. ”Var den magisk?”

Naja tittade upp på henne. Mormor hade en liten glimt i ögat. Kanske var det bara solen.

”Den blinkar”, viskade Naja.

”Ja”, sa mormor. ”Det gjorde den för mig också.”

Pennan ligger i pennskrinet i Najas skolväska, redo för i morgon. Teckningen av Naja hänger på väggen i klassrummet tillsammans med alla de andra, och fisken med tänder hänger precis bredvid. Undrar om de blinkar åt varandra när skolan är tom? God natt.