Det var en gång en mus som hette Mickel, och han bodde på höloftet ovanför ladugården på en gård. Hans bo låg längst in i hörnet, bakom den sista högen hö från förra sommaren. Han hade byggt det av torra strån, en stump ullgarn och en flik av en gammal tidning.
Det var augusti. Och i augusti kommer det nya höet.
Mickel hörde det innan han såg det. En traktor brummade in på gården. Det hördes klonk och bump och röster. Sedan började höhissen skramla, och den första höbalen kom upp genom luckan och landade på golvet med en dov duns.
Sedan en till. Och en till. Och en till.
Mickel kröp in bakom en bjälke och tittade på. Balarna kom upp och staplades, rad på rad, högre och högre. De doftade grönt och sött och lite grann av sol. Det var en helt annan doft än det gamla höet, som var grått och dammigt och inte luktade någonting.
Balarna staplades ända bort till hörnet. Upp över den gamla höhögen. Upp över Mickels bo.
Sedan var det borta.
Mickel satt på bjälken och tittade på stacken. Någonstans där nere, under tre lager nya balar, låg hans ullgarn och hans tidningsflik. Han kunde inte komma åt dem.
Traktorn körde iväg. Rösterna gick in till kvällsmaten. Höloftet blev tyst.
Mickel klättrade ner från bjälken. Han gick längs stacken och nosade. Det doftade så gott. Han hittade en springa mellan två balar och stack in huvudet. Där inne var det mörkt och ljummet, och stråna var mjuka, inte stickiga som de gamla.
Han började gräva. Inte mycket. Bara ett litet rum, lika stort som en knuten hand. Han bet av några strån och trampade dem platta. Han knuffade upp några andra mot väggarna. Han gjorde ett tak av de allra mjukaste strån han kunde hitta.
Det tog honom hela kvällen.
När han var klar kröp han in och lade sig. Svansen runt sig. Nosen mot väggen. Det doftade sommar hela vägen runt.
Nere i ladugården stod korna och idisslade. Han kunde höra dem genom golvet, ett långsamt, lugnt malande ljud. Han kunde höra svalorna krypa ihop under taket.
Hans gamla bo var borta. Men det nya doftade bättre. Och han hade hela vintern på sig att hitta en ny bit ullgarn.
Kan du känna doften av din kudde? Mickels kudde doftar av nytt hö och augusti. Han ligger djupt inne i stacken nu, i ett litet rum lika stort som en knuten hand. God natt.
