Det var en gång en flicka på sju år som var hemlig agent. Hennes riktiga namn var Clara, men när hon hade solglasögon och pappas gamla trenchcoat på sig var hon Agent Alfa. Hennes lillebror Bertil var Agent Gamma. Han var fyra och fick vara med om han inte pratade under uppdragen.
En lördag kom mamma ut i trädgården med en kratta i handen och en väldigt irriterad min.
”Jag har glömt koden till redskapsboden”, sa hon. ”Alla trädgårdsredskap är därinne. Och gräsklipparen.”
Agent Alfa sköt upp solglasögonen i pannan. ”Det här är ett fall för oss.”
Hänglåset på boden hade fyra små hjul med siffror från noll till nio. Mamma hade själv valt koden för ett år sedan. Hon kom bara ihåg att det var ”något med familjen”.
”Agent Gamma”, sa Alfa. ”Förstoringsglas.”
Gamma hämtade det. Han pratade inte. Han nickade bara väldigt allvarligt.
Alfa tittade på låset genom glaset. Hjulen var smutsiga av jord och alger. Men på några ställen var de mindre smutsiga. Fyra siffror var ljusare än resten, som om någon hade vridit förbi dem många gånger och nött bort smutsen.
”Ett, två, åtta och nio”, läste hon. ”Det är de fyra siffrorna i koden. Men vi vet inte i vilken ordning.”
”Hur många olika ordningar finns det?” frågade mamma.
Alfa räknade på fingrarna. Sedan räknade hon på Gammas fingrar. ”Många”, sa hon. ”Tjugofyra, tror jag. Vi kan prova alla. Men en agent tänker först.”
Gamma räckte upp handen. Han fick ju inte prata.
”Ja, Agent Gamma?”
”Något med familjen”, viskade han.
Alfa tänkte. Något med familjen. Födelsedagar? Hennes egen var den femte maj. Bertils var i december. Mammas och pappas? Hon sprang in och tittade på almanackan på kylskåpet, där alla födelsedagar stod med rött.
Ingen av dem hade både ett, två, åtta och nio.
Då tittade hon på fotot bredvid almanackan. Det var på mamma och pappa på deras bröllopsdag. Under fotot stod det med prydlig skrivstil: 12 september.
Tolv. Nio. Ett, två och nio. Men det fanns en åtta kvar.
”Om det är dag och månad”, sa hon högt, ”vad är då åtta?”
Gamma räckte upp handen igen. Alfa suckade. ”Ja, Agent Gamma, du får prata.”
”Åtta år”, sa Gamma. ”Pappa säger alltid att de hade varit kära i åtta år när de gifte sig. Han säger det varje gång han tittar på fotot.”
Alfa stirrade på sin lillebror.
Sedan vred hon på hjulen. Ett. Två. Nio. Åtta.
Klick.
Låset hoppade upp.
Mamma kom springande. ”Hur i hela friden …?”
”Tolv”, sa Alfa och pekade. ”Den tolfte. Nio. September. Åtta. Åtta år som kära. Det är något med familjen.”
Mamma tittade länge på låset. Sedan började hon skratta. ”Det hade jag helt glömt”, sa hon. ”Det var pappa som hittade på den koden.”
Agent Alfa skrev ner fallet i sin anteckningsbok: LÖST. Agent Gamma fick skriva sitt namn under. Han skrev ett G som var bakvänt.
Den kvällen fick de båda vara uppe en kvart längre. Agent Alfa sov med solglasögonen på nattduksbordet. Agent Gamma sov med förstoringsglaset under kudden.
God natt, Agent Du. Uppdraget är slut för idag. Solglasögonen kan ligga på nattduksbordet. Hemliga agenter sover också.
