Det var en gång en flicka som hette Selma, och hon skrev en önskelista som ingen kunde läsa.
Det var med flit. För hennes storebror, Jakob, läste allt. Han läste hennes teckningar och de små lappar hon lade under kudden, och han berättade det för alla. Och en önskelista var hemlig. Det visste alla. Den var bara till tomten.
Så Selma hittade på något. Hon var sex, och hon hade upptäckt att om hon skrev med vänster hand och bara lät den gå åt fel håll, så blev bokstäverna bakvända. Hennes S såg ut som ett Z som hade ramlat. Hennes R tittade åt andra hållet.
Det kallades spegelskrift. Det hade hon hört pappa säga.
Hon satt vid köksbordet en kväll i början av december med ett rött papper och en blyertspenna och skrev långsamt, bokstav för bokstav, från höger till vänster. Det tog väldigt lång tid.
Jakob kom förbi och tittade. ”Vad är det där?” sa han. ”Det är ju bara kludd.”
”Ja”, sa Selma.
Han gick igen.
När hon var klar vek hon ihop papperet och lade det i fönstret. Det var där man lade önskelistan, sa mamma. Då kom tomtenissen på natten och tog med den till tomten.
Nästa morgon var den borta. I stället låg det en liten skrynklig lapp. Selma vek upp den. Den var skriven med en lustig, sned handstil.
Hon kunde inte läsa den. Bokstäverna var bakvända.
Hon stirrade på den. Sedan sprang hon ut i badrummet och höll upp lappen framför spegeln.
Och där stod det, med vanliga bokstäver i spegeln:
KÄRA SELMA. TACK FÖR DIN LISTA. DEN VAR SVÅR ATT LÄSA. JAG FICK LÅNA EN SPEGEL AV EN MUS. HÄLSNINGAR TOMTENISSEN.
Selma skrattade så högt att mamma kom in för att se vad som hände.
”Tomtenissen kan också spegelskrift”, sa Selma och visade henne lappen.
”Det var som tusan”, sa mamma. Hon lät väldigt förvånad.
Varje morgon resten av december låg det en liten lapp i fönstret. Alla var skrivna i spegelskrift. Selma läste dem framför spegeln i badrummet medan hon borstade tänderna. En dag stod det: DET SNÖAR I NATT. En annan dag: GLÖM INTE MÖSSAN. En dag stod det: DIN BROR HAR FÖRSÖKT LÄSA DINA LAPPAR. HAN KAN INTE.
Jakob försökte. Han höll upp dem mot ljuset. Han vände dem upp och ner. Först en vecka före jul kom han på att använda spegeln. Sedan stod han och läste bredvid henne varje morgon, och det var faktiskt ganska mysigt.
På julafton låg det ett långt platt paket under granen med Selmas namn på. Inuti fanns en kälke. Röd, med rep framtill. Den stod överst på listan. Det var det enda Jakob inte visste, för det var det enda Selma inte hade berättat för någon.
Och på kälken satt en liten lapp. Selma tog med den ut i badrummet och höll upp den framför spegeln.
GOD JUL. NU ÄR DU BÄST PÅ SPEGELSKRIFT I HELA HUSET. NÄST EFTER MIG.
Den röda kälken är parkerad i hallen med repet prydligt upprullat, redo för mer snö, och uppe i badrummet sitter den sista lilla lappen tejpad på spegeln. Om man tittar i spegeln står det GOD JUL. Om man tittar direkt på lappen är alla bokstäver bakvända, och då är det bara Selma och tomtenissen som kan läsa den. God natt.
