Det var en gång en liten pojke som hette Oliver, som bodde i en mysig by. Oliver älskade att höra berättelser om modiga riddare som red ut för att skydda sitt kungarike. Varje kväll, när hans mamma läste godnattsagor för honom, drömde Oliver om att en dag bli riddare.
En natt, medan Oliver låg i sin säng och tittade upp på stjärnorna genom sitt fönster, hände något magiskt. En lysande stjärna föll från himlen och landade precis utanför hans fönster. Oliver smög försiktigt ur sängen och gick fram till fönstret. Där, på marken, låg en liten, glittrande sten.
När Oliver rörde vid stenen blev han plötsligt yr, och allt omkring honom började snurra. När han öppnade ögonen igen befann han sig i en stor, grön skog. Framför honom stod en riktig riddare i glänsande rustning.
”Välkommen, unge riddare”, sa riddaren med en vänlig röst. ”Jag heter Sir Cedric, och jag behöver din hjälp för att rädda vårt kungarike från en drake som har tagit våra skatter.”
Oliver kunde knappt tro sina egna öron. Han, en riddare? Men han kände sig modig och nickade ivrigt. ”Jag vill gärna hjälpa, Sir Cedric!” sa han.
Tillsammans red de två mot den stora bergstoppen där draken bodde. På vägen mötte de många djur som hejade på dem. ”Du klarar det, Oliver!” sa en liten kanin medan den viftade med öronen.
När de nådde drakens grotta kunde Oliver känna hur hjärtat slog snabbt. Men han mindes vad hans mamma alltid sa: ”Mod är inte frånvaron av rädsla, utan att handla trots den.” Med den tanken i huvudet gick Oliver mot grottan.
Inne i grottan låg draken och sov på en stor hög av glänsande skatter. Oliver tog ett djupt andetag och gick försiktigt fram till draken. Han visste att han inte kunde slåss mot en drake, men kanske kunde han prata med den.
”Ursäkta, herr drake”, sa Oliver med en liten röst. ”Vi behöver få tillbaka skatterna för att hjälpa vår by. Skulle du inte kunna låta oss ta dem?”
Draken öppnade ena ögat och tittade på Oliver. ”Varför skulle jag göra det?” morrade den.
”För att vi vill dela dem med alla, så att ingen behöver vara hungrig eller ledsen”, svarade Oliver modigt.
Draken tänkte efter en stund och nickade sedan. ”Det låter som en bra plan”, sa den och rullade åt sidan så att Oliver och Sir Cedric kunde ta skatterna.
Med skatterna tillbaka i byn hölls en stor fest för att fira Olivers mod. Alla tackade honom för hans vänlighet och mod, och Oliver kände sig som en riktig riddare.
När natten föll och Oliver låg i sin säng igen tittade han upp på stjärnorna och log. Han visste att han alltid skulle ha modet att göra det rätta, oavsett hur liten han var.
Och så slutade historien om den modige lille riddaren, som lärde sig att det största modet kommer från hjärtat.
