Lillebror Lukas och den stora hemligheten

⏳ 3 minuters lästid

Det var en gång en pojke som hette Lukas. Han var fyra år och lillebror. Det hade han alltid varit. Han hade en storasyster som hette Merle, och hon var åtta och kunde allt: knyta skosnören, läsa skyltar och äta med kniv.

En kväll vid middagen tittade mamma och pappa på varandra på ett konstigt sätt.

”Vi har en stor hemlighet”, sa pappa.

”Vad är det?” frågade Merle.

”Det är en hemlighet till Lukas först”, sa mamma. ”Och sedan till dig.”

Merle suckade. Lukas satte sig rakt upp i stolen. Det hade aldrig hänt förut. Han hade aldrig fått en hemlighet först.

Mamma tog upp honom i knät. Hon tog hans hand och lade den på sin mage. Hennes mage var lite rundare än vanligt, hade han märkt. Han hade trott att det var tårtan från hans födelsedag.

”Där inne finns det en bebis”, viskade mamma. ”I vår kommer den ut. Och då är du inte bara lillebror längre.”

Lukas tittade på mammas mage.

”Vad är jag då?”

”Då är du storebror”, sa pappa.

Lukas satt alldeles stilla. Han tittade på Merle. Han tittade på sin hand på mammas mage. Han tänkte på alla saker man kunde när man var stor. Knyta skosnören. Läsa skyltar. Äta med kniv.

”Jag kan inte äta med kniv”, sa han.

”Det kan inte bebisen heller”, sa mamma. ”Den kan ingenting. Den måste lära sig allt. Och du vet mycket mer än den.”

”Vad vet jag?”

”Du vet vilken nalle som är mjukast”, sa pappa. ”Du vet hur man gör ljud med munnen och händerna. Och du vet var kakorna står.”

Det stämde. Lukas visste precis var kakorna stod.

”Nu ska Merle också få hemligheten”, sa mamma. ”Vill du säga den?”

Lukas klättrade ner från mammas knä och gick bort till Merle. Han lade munnen alldeles intill hennes öra och viskade så högt han kunde:

”DET ÄR EN BEBIS I MAMMA.”

Merle tjöt. Sedan kramade hon Lukas så hårt att han inte kunde andas. Sedan kramade hon mamma. Sedan pappa.

Den kvällen, när Lukas skulle sova, kom Merle in i hans rum och satte sig på sängkanten.

”Vet du vad”, sa hon. ”Nu är vi båda två storasyskon.”

Lukas tänkte på det. Sedan nickade han. Han lade sin mjukaste nalle bredvid sig på kudden, där den kunde ligga tills våren kom.

Ligger det också en mjuk nalle bredvid dig, du? Den har väntat hela dagen på att få sova tillsammans med dig. Och nu är det dags. Sov gott och god natt.