Det var en gång ett litet gult sjöflygplan som hette Pilot-Pelle. Han hade flottörer i stället för hjul, så att han kunde landa på vattnet, och han bodde vid en liten hamn långt norrut tillsammans med sin vän Radar, en gammal radarskärm på hamnkontorets tak som pep när den tänkte.
En morgon berättade en gammal helikopter om en hemlig ö.
”Den ligger bakom fyren”, sa helikoptern. ”Grå och slät. Men den finns inte alltid där. Vissa dagar är den där. Andra dagar är den borta.”
”Öar försvinner inte”, sa Pelle.
”Den här gör det”, sa helikoptern och flög vidare.
”Radar”, sa Pelle. ”Kan du se en ö bakom fyren?”
Pip. Pip. ”Ja”, sa Radar. ”Liten. Grå.” Pip. ”Nej. Nu är den borta.”
”Borta?”
Pip. ”Där. Nu är den där igen. Lite längre österut.”
Pelle startade motorn. Brrrr. Han puttrade ut ur hamnen, satte fart, lyfte från vattnet med ett plask och flög ut över fyren.
Havet var grått och lugnt. Han flög lågt och letade.
Sedan såg han den. En lång grå ö. Slät. Inga träd. Inga stenar. Bara grått.
Medan han tittade sjönk ön. Långsamt. Först ena änden, sedan hela ön. Det fanns bara vatten.
”Radar!” ropade Pelle i radion. ”Den har sjunkit!”
Pip. Pip. ”Vänta”, sa Radar.
Pelle cirklade. Han väntade.
Och sedan kom den upp igen. Lite längre fram. Och från mitten av ön sprutade en hög pelare av vatten upp i luften. PFFFFFF.
Pelle glömde nästan bort att flyga.
Det var ingen ö. Det var en val. En stor grå val som låg och sov i havsytan, andades och dök lite och kom upp igen.
Och bredvid den, så liten att Pelle först inte hade sett den, kom det upp en till. En liten val. En unge. PFF, sa den, med en liten tunn stråle.
Pelle landade försiktigt på vattnet, långt bort, och stängde av motorn. Han ville inte störa. Han låg bara och guppade på vågorna och tittade.
Valen och ungen andades. Dök. Kom upp. Andades. PFFFFFF. PFF.
Pelle stannade tills solen stod lågt. Sedan startade han motorn mycket tyst och flög hem.
”Hittade du ön?” pep Radar.
”Det finns ingen ö”, sa Pelle. ”Det finns en mamma och en unge som sover.”
Pip, sa Radar. Sedan skrev han i sin loggbok: Ö vid fyren. Andas.
PFFFF. PFF. Andas som valarna, långsamt in och långsamt ut. God natt.
