Det var en gång en varubil som hette Viktor, och han var den mest pålitliga bilen i hela Backby.
Han var vit och fyrkantig och hade en liten buckla i ena skärmen, och varje morgon körde han runt med paket och lådor till stadens affärer. Han var aldrig sen. Det var han stolt över.
Den lördagen skulle han köra årets viktigaste last. Det var ballonger till sommarfesten i parken. Tre stora lådor med platta färgglada ballonger och en hög grön flaska med gas, som skulle blåsa upp dem.
”Flaskan måste stå fast”, sa damen från festbutiken och spände fast den mot väggen inne i Viktor med två remmar. ”Den får inte välta. Och den får inte stå i solen.”
”Den står alldeles fast”, sa Viktor. ”Och jag kör lugnt och försiktigt.”
Festen började klockan två. Klockan halv ett körde Viktor ut ur stan mot parken. Det var gott om tid.
Men vid ån stod det en bom över vägen. Det hängde en skylt på den: BRON STÄNGD. REPARATION.
Viktor bromsade. Det fanns bara en annan väg till parken. Den gick ut över åkrarna, upp över Långbacken, och den var lång och smal och av grus.
Han körde dit.
Gruset knastrade under hjulen. Lådorna där bak hoppade lite grann. Flaskan stod fast i sina remmar. Viktor körde långsamt över gropen och tittade på klockan på sin instrumentbräda.
Halvvägs uppför Långbacken stod en traktor vid dikeskanten. Den var röd och gammal och hette Kjell. Han hade en stor vagn med halmbalar efter sig, och en av halmbalarna hade rullat av och låg mitt på vägen.
”Jag kan inte backa med vagnen på”, sa Kjell. ”Och jag kan inte lyfta den själv.”
Viktor tittade på klockan. Kvart över ett.
Sedan körde han in till sidan. De två fordonen fick tillsammans knuffa ner halmbalen i diket, Viktor med sin stötfångare och Kjell med sin skopa. Det tog tio minuter.
”Tack”, sa Kjell. ”Kör förbi du. Jag kör efter dig.”
Viktor körde vidare. Upp över backen och ner på andra sidan, och där låg parken med de stora träden och scenen och de långa borden. Barnen stod vid ingången. Det fanns inga ballonger någonstans.
Klockan var fem i två.
Damen från festbutiken stod och väntade. Hon spände loss flaskan och ställde den på marken i skuggan, och sedan började hon blåsa upp ballonger. En röd. En gul. En blå. Barnen stod i kö.
Klockan två fanns det ballonger på alla bord och i alla barns händer.
Lite senare kom Kjell körande med sin halmvagn. Han parkerade bredvid Viktor under det stora kastanjeträdet, och de två stod där hela eftermiddagen och tittade på barnen som sprang omkring med ballongerna.
Sov gott, precis som Viktor under sitt carporttak i Backby, med motorn avstängd, den lilla bucklan i skärmen och damm på hjulen efter turen över Långbacken. Inne i ett av husen på Kastanjebacken sover en liten flicka med en gul ballong fastknuten vid sängen, så att den inte flyger iväg under natten. God natt.
