Det var en gång ett alldeles särskilt tåg som bara körde om natten. Det hette Nattåget till Drömlandet. Nattåget var inte som andra tåg, för det kunde köra på stjärnor och sväva genom molnen. Det var målat i de vackraste färger, som skiftade beroende på vilken dröm det skulle ta passagerarna till.
En kväll, när stjärnorna blinkade extra klart, stod lilla Emma på perrongen med sin nalle i handen. Hon hade hört om Nattåget från sin mormor, som sa att det kunde ta henne till de mest underbara platser hon kunde föreställa sig. Emma var förväntansfull och lite nervös, men mest av allt var hon nyfiken.
När Nattåget kom fram öppnades dörrarna med ett mjukt sus, och en vänlig konduktör med en stor, rund hatt hälsade Emma välkommen. ”Välkommen ombord, Emma”, sa han med ett leende. ”Är du redo att resa till Drömlandet?” Emma nickade ivrigt och kramade sin nalle ännu närmare.
Inne i tåget fanns mjuka säten som doftade lavendel och små lampor som lyste som eldflugor. Emma satte sig vid fönstret, och konduktören kom förbi med en kopp varm kakao. ”Den här hjälper dig att drömma de bästa drömmarna”, sa han och blinkade åt henne.
När tåget började rulla kunde Emma känna hur det svävade uppåt, upp mot stjärnorna. Hon tittade ut genom fönstret och såg hur de glittrade som små diamanter på en svart sammets-himmel. ”Vart ska vi?” frågade Emma nyfiket.
”Vi ska till Drömlandet”, svarade konduktören. ”Där kan du möta enhörningar, dansa med feer och flyga med drakar. Allt du kan drömma om kan bli verklighet där.”
Emma blundade en stund och föreställde sig alla fantastiska saker hon kunde få uppleva. När hon öppnade ögonen igen hade tåget redan landat i Drömlandet. Utanför väntade en värld fylld av färgglada blommor som sjöng och träd som viskade hemligheter.
Emma klev av tåget och möttes av en liten fe som flög runt henne i glittrande cirklar. ”Följ med mig”, sa fen, ”jag vill visa dig något magiskt.” Emma följde efter fen genom en skog av regnbågar och över en bro gjord av månsken.
De kom till en stor äng där enhörningarna betade och drakarna flög högt uppe på himlen. Emma kunde knappt tro sina egna ögon. Hon lekte och skrattade tills hon blev helt trött.
När det var dags att åka tillbaka följde fen henne tillbaka till Nattåget. ”Tack för besöket, Emma”, sa fen och vinkade hej då. Emma satte sig igen vid fönstret, och konduktören kom förbi för att säga god natt.
”Jag hoppas att du har haft en härlig resa”, sa han. Emma nickade och gäspade stort. ”Det var den bästa drömmen någonsin”, svarade hon sömnigt.
Nattåget svävade stilla tillbaka mot stjärnorna, och Emma somnade med ett leende på läpparna och sin nalle i famnen. När hon vaknade nästa morgon var hon tillbaka i sin egen säng, men hon visste att Nattåget till Drömlandet alltid skulle finnas där när hon behövde en magisk resa.
Och så slutade en underbar natt med Nattåget till Drömlandet, där drömmar blev till verklighet och där Emma alltid kunde hitta nya äventyr.
