Det var en gång en fattig vedhuggare som hette Ali Baba, och han bodde i en stad i Persien tillsammans med sin fru och deras kloka tjänsteflicka Morgiana.
Varje dag gick Ali Baba ut i skogen med sina tre åsnor och högg ved, som han sålde på marknaden. Han hade en bror som hette Kassim. Kassim var rik, men han var snål och delade aldrig med sig av något.
En dag, medan Ali Baba högg ved, hörde han hästtramp. Ett stort moln av damm kom närmare. Ali Baba blev rädd och klättrade upp i ett träd och gömde sig bland bladen.
Nedanför trädet red fyrtio rövare. De hade stora sablar och tunga säckar på ryggen. Rövarhövdingen ställde sig framför en brant klippa, lyfte armarna och ropade:
”Sesam, öppna dig!”
Klippan mullrade. En dörr öppnades i stenen, och alla fyrtio rövarna gick in. En stund senare kom de ut igen med tomma säckar.
”Sesam, stäng dig!” ropade hövdingen. Och dörren stängdes, så att man inte kunde se den.
När rövarna hade ridit iväg klättrade Ali Baba ner. Han ställde sig framför klippan.
”Sesam, öppna dig!”
Dörren öppnades. Inne i grottan var det ljust, för ljuset kom in genom ett hål i taket. Och överallt låg det skatter. Högar av guldmynt. Sidenmattor. Kistor med pärlor och ädelstenar som gnistrade i alla regnbågens färger.
Ali Baba tog bara två små säckar guld. Det räckte för att hans familj aldrig skulle behöva vara hungrig. Han lade dem på åsnorna och täckte dem med ved.
”Sesam, stäng dig!” sa han. Och så gick han hem.
Men Kassim fick reda på det. Han tvingade Ali Baba att berätta om grottan, och nästa morgon red han dit med tio åsnor.
”Sesam, öppna dig!” Dörren öppnades. Kassim gick in och fyllde säck efter säck. Han blev så girig och så glad att han glömde allt annat. Och när han ville ut igen kunde han inte komma ihåg ordet.
”Korn, öppna dig!” ropade han. ”Havre, öppna dig! Vete, öppna dig!” Men dörren förblev stängd.
På eftermiddagen kom rövarna tillbaka. De hittade Kassim inne i grottan med alla deras skatter i säckarna. Han tappade dem av förskräckelse och sprang ut genom dörren när den öppnades, och han sprang hela vägen hem utan ett enda mynt. Han vågade aldrig mer gå i närheten av skogen.
Men nu visste rövarna att någon kände till deras hemlighet. En av dem följde efter Kassim in till staden, och han hörde folk prata om Ali Baba, som plötsligt hade fått råd med nya skor åt alla i huset. Så hittade han Ali Babas hus och ritade ett litet kritkryss på dörren.
Morgiana såg krysset. Hon förstod genast att det betydde något dåligt. Hon tog en bit krita och ritade precis samma kryss på alla dörrar på hela gatan. På natten kom rövarna, och de kunde inte lista ut vilket hus som var det rätta.
Då kom rövarhövdingen på en list. Han klädde ut sig till oljehandlare och kom till Ali Babas hus med nitton åsnor. Varje åsna bar två stora lerkrukor. En av krukorna var full av olja. I alla de andra satt en rövare och väntade på att hövdingen skulle ge tecken.
”Får jag sova här i natt?” frågade den falske handlaren. ”Jag är på väg till marknaden.”
Ali Baba var vänlig och sa ja. Krukorna ställdes in på gården.
Men på kvällen tog oljan slut i Morgianas lampa. Hon gick ut på gården för att hämta lite ur krukorna. När hon kom fram till den första krukan viskade en röst inifrån:
”Är det dags nu?”
Morgiana blev inte rädd. Hon sa med mörk röst: ”Inte än.” Och så gick hon från kruka till kruka och sa samma sak. Vid varenda kruka lade hon tyst på ett tungt lock och knöt fast det med ett rep. Till slut satt alla rövarna i var sin kruka och kunde inte komma ut.
Sedan väckte hon Ali Baba och stadens vakter. Rövarhövdingen upptäckte att hans plan var avslöjad och sprang ut genom porten och ut i natten. De andra rövarna rullades i sina krukor ända ut ur staden och skickades bort över bergen. De kom aldrig tillbaka.
Ali Baba gick ut till grottan igen. Han tog skatterna, och han delade dem med alla fattiga i staden. Och Morgiana gifte sig med Ali Babas son, som länge hade tyckt att hon var den klokaste flickan i staden, och det blev det största bröllop staden någonsin hade sett.
”Sesam, stäng dig”, viskar Ali Baba i natt, du, och så stänger han dörren och går och lägger sig. Ute i skogen står klippan alldeles stilla, och bara Ali Baba och hans familj kan ordet. Och Morgiana sover med kritan i fickan. God natt.
