Det var en gång en fattig bonde som hade tre söner, och den yngste av dem hette Askeladden, för han satt alltid och rotade i askan vid härden.
Bonden var gammal och hade inte mycket pengar. Han ägde bara en stor skog uppe på berget, och i den skogen stod de finaste träden. Men ingen vågade fälla dem. För i skogen bodde ett troll.
”Gå upp och hugg ved”, sa bonden en dag till sin äldste son. ”Då kan vi sälja den och få pengar till mat.”
Den äldste sonen tog yxan och en matsäck och gick upp i skogen. Han hade knappt hunnit hugga i det första trädet förrän ett stort troll kom brakande genom buskarna. Det hade en näsa som en potatis och ögon som tallrikar.
”Hugger du i min skog?” vrålade trollet. ”Då ska du få med mig att göra!”
Den äldste sonen slängde yxan och sprang hem så fort han kunde.
Nästa dag gick den mellerste sonen. Det gick precis likadant för honom.
”Nu är det min tur”, sa Askeladden.
”Du?” sa bröderna och skrattade. ”Du som aldrig har varit utanför dörren?”
Men Askeladden bad sin mamma om en matsäck. Hon hade inget annat än en stor, färsk ost. Den stoppade han i väskan. Sedan gick han upp i skogen.
Han hade precis huggit i det första trädet när trollet kom.
”Hugger du i min skog?” vrålade trollet. ”Då ska du få med mig att göra!”
Askeladden blev inte rädd. Han tog fram osten ur väskan och klämde den, så att vasslan rann ut mellan fingrarna.
”Om du inte håller tyst”, sa han, ”så klämmer jag dig, precis som jag klämmer ut vattnet ur den här vita stenen!”
Trollet stannade. Det tittade på osten. Det trodde att det var en sten. Och det hade aldrig sett någon som kunde klämma vatten ur en sten.
”Nej, nej, käre vän”, sa trollet. ”Skona mig. Jag ska nog hjälpa dig att hugga.”
Och så högg trollet. Det var starkt. Det högg och högg, och på kvällen låg där en stor hög ved, mer än Askeladden hade kunnat hugga på ett helt år.
”Följ med hem till mig”, sa trollet. ”Det är längre till ditt hem än till mitt.”
Askeladden följde med. Trollet bodde i en stor grotta i berget. Det tände en eld i härden och hängde upp en jättestor gryta över elden.
”Hämta vatten”, sa trollet och gav honom två hinkar. De var så stora att Askeladden inte ens kunde lyfta dem när de var tomma.
”Va”, sa Askeladden. ”Ska jag släpa på sådana där fingerborgar? Jag går ut och hämtar hela källan.”
”Nej, nej”, sa trollet fort. ”Jag vill inte bli av med min källa. Gör du upp eld, så hämtar jag vattnet.”
Så kokade trollet gröt. En hel gryta full. Askeladden hittade en gammal lädersäck i hörnet och band den om magen, under skjortan.
”Nu ska vi se vem som kan äta mest”, sa Askeladden.
”Det ska vi pröva”, sa trollet. För det var stolt över hur mycket det kunde äta.
De satte sig. Trollet åt, och Askeladden åt. Men Askeladden stoppade det mesta av sin gröt ner i säcken under skjortan i stället för i munnen. Trollet åt och åt. Till slut var det så mätt att det måste lossa på bältet.
”Nu orkar jag inte mer”, stönade trollet.
”Det gör jag”, sa Askeladden. ”Jag gör bara lite mer plats.” Och så tog han sin kniv och skar ett litet hål i säcken under skjortan, så att gröten rann ut på golvet. Sedan åt han en sked till.
Trollet stirrade.
”Gör det inte ont?” frågade det.
”Inte det minsta”, sa Askeladden. ”Det är bara så man gör när man vill äta mer.”
Trollet tittade på gröten på golvet. Det tittade på sin stora, runda mage. Det tänkte och tänkte, och det tog lång tid, för troll tänker långsamt. Sedan gäspade det.
”Jag tror inte att jag vill äta mer i dag”, sa det. ”Jag är så förskräckligt mätt.” Och så lade det sig mitt på golvet och somnade och snarkade så att hela berget skakade.
När det vaknade nästa morgon satt Askeladden vid härden.
”Du vann”, sa trollet och sträckte på sig. ”Ingen har någonsin ätit mer än jag.” Det gick bort till hörnet och hämtade en stor kista. Den var full av silver och guld. ”Den ska du få. Och ni får fälla så många träd i min skog som ni vill. Bara ni inte klämmer mig.”
”Det lovar jag”, sa Askeladden.
Han kom hem med kistan och en jättehög ved. Hans pappa och mamma blev så glada att de dansade runt härden. Och hans bröder sa aldrig mer att han inte hade varit utanför dörren.
Uppe i berget sover ett stort troll i kväll, du, med händerna knäppta över sin runda mage, och det drömmer om gröt. Nere i huset sitter Askeladden vid härden och rotar i askan igen, för det tycker han fortfarande bäst om. God natt.
