Det var en gång en flicka som hette Agnes, och hon hade en blomsteräng alldeles bakom sitt hus. Den var full av vallmo och blåklint och höga vita prästkragar, och på sommaren gick gräset henne ända upp till axlarna.
En eftermiddag skulle hon plocka en bukett till sin mamma, som fyllde år.
Först lade hon sig ner i gräset. Bara för att vila. Solen var varm, och himlen var full av små vita moln. Det surrade överallt.
Då hörde hon det. En viskning. Alldeles tyst, precis vid hennes öra.
”Inte jag.”
Agnes satte sig upp. Där fanns ingen. Bara en blå blåklocka som hängde med huvudet alldeles bredvid henne.
”Inte jag”, viskade den igen. ”Det sover någon i mig.”
Agnes lutade sig ner och tittade in under blommans lilla blå hatt. Där inne, hoprullad med benen uppdragna under sig, sov en humla. Den var gul och svart och luden och inte större än en nöt. Den rörde sig inte. Den andades bara, alldeles långsamt.
”Den var för trött för att flyga hem i går”, viskade blåklockan. ”Så den stannade här.”
Agnes lät den vara.
Hon sträckte ut handen efter en röd vallmo.
”Inte jag”, viskade vallmon. ”Jag har precis fått besök.”
En liten grön bladlus satt på stjälken. Bakom den kom en nyckelpiga trippande. Hon var på väg till lunch.
Agnes drog tillbaka handen.
”Inte vi”, viskade blåklinten innan hon ens hann fråga. ”Snart kommer fjärilarna.”
Agnes satt stilla i gräset med tomma händer. Hon ville så gärna ha en bukett. Men alla blommorna hade någon.
Hon tänkte länge. Sedan reste hon sig och sprang hem.
”Mamma”, sa hon. ”Du ska inte få en bukett. Du ska få en äng.”
Mamma följde med ut. Agnes tog henne i handen och lade sig ner i gräset, och mamma lade sig bredvid henne. Agnes visade henne humlan i blåklockan. Nyckelpigan på vallmon. De två första fjärilarna som landade på blåklinten, en vit och en med orange fläckar.
Mamma sa ingenting på länge. Hon låg bara och tittade upp på molnen.
”Det är den bästa födelsedagspresent jag någonsin har fått”, sa hon till sist.
När de gick in höll solen på att bli gyllene. Bakom dem slöt sig blåklockan långsamt om humlan, som ett litet blått tält för natten.
Någonstans ute på en äng sover en liten humla i en blå blomma i natt. Den drömmer om honung, och ingen plockar den. God natt.
