Den flygande kofferten

Det var en gång en köpmannason som fick så mycket pengar av sin pappa att han kunde ha stenlagt hela gatan med silverslantar.

Men köpmannasonen var inte särskilt förnuftig. Han gick på maskeradbal varje kväll. Han gjorde pappersdrakar av sedlar, och han kastade smörgås på sjön med guldmynt i stället för med platta stenar. Så pengarna räckte inte länge. Till slut hade han bara fyra skilling kvar och inga andra kläder än ett par tofflor och en gammal morgonrock.

Nu ville hans vänner inte gå på gatan med honom längre. Men en av dem var snäll. Han skickade honom en gammal koffert och sa: ”Packa in.”

Det var välment, men köpmannasonen hade ingenting att packa. Så han satte sig själv i kofferten.

Det var en konstig koffert. Så fort man tryckte på låset kunde den flyga. Och det gjorde den. Vips, så flög den med honom upp genom skorstenen, högt över molnen, längre och längre bort. Han höll sig ordentligt fast. Och så kom han till turkarnas land.

Han gömde kofferten i skogen under några vissna löv och gick in till staden. Det kunde han gott göra i morgonrock och tofflor, för så gick alla turkarna också klädda.

Han mötte en barnsköterska med ett litet barn. ”Hör du, turkiska barnsköterska”, sa han. ”Vad är det för ett stort slott där vid staden, där fönstren sitter så högt?”

”Där bor kungens dotter”, sa hon. ”Och ingen får komma till henne om inte kungen och drottningen är med.”

”Tack”, sa köpmannasonen. Han gick ut i skogen, satte sig i kofferten och flög upp på slottets tak. Han kröp in genom fönstret till prinsessan.

Hon satt i soffan och läste. Hon blev mycket förvånad över att se en ung man i morgonrock komma in genom fönstret. Men han sa att han var en prins som hade kommit ända från himlen ner till henne. Det tyckte hon om.

Så satte de sig bredvid varandra, och han berättade historier. Om hennes ögon, att de var de härligaste mörka sjöar, och om storken som flyger till de varma länderna.

Ja, det var härliga historier. Och så friade han till prinsessan, och hon sa ja med en gång.

”Men ni måste komma hit på lördag”, sa hon. ”Då är kungen och drottningen här på te. De kommer att bli mycket stolta över att jag får en prins från himlen. Men se till att ni kan berätta en riktigt bra saga. För det tycker mina föräldrar så mycket om. Min mamma vill ha det sedelärande och förnämt, och min pappa vill ha det lustigt, så att man kan skratta.”

”Ja, jag kommer inte med någon annan bröllopsgåva än en saga”, sa han.

På lördagen kom han. Kungen och drottningen och hela hovet var på te hos prinsessan. Och han berättade sagan om svavelstickorna.

Han berättade om några förnäma svavelstickor som var mycket stolta över sin höga härkomst, för de kom från en stor gran i skogen. De låg på spisen bredvid en gammal järngryta, och alla köksredskapen berättade om sina liv, och kvasten och vattenhinken blev oense om vem som var finast. Till slut kom pigan och tände i spisen, och då blev det varmt och mysigt för dem alla.

”Det var en härlig saga”, sa drottningen. ”Jag kände mig alldeles som om jag var nere i köket hos svavelstickorna. Ja, nu ska du få vår dotter.”

”Det ska du”, sa kungen. ”Du ska få vår dotter på måndag.”

Kvällen före bröllopet var hela staden upplyst. Det kastades bullar och kringlor ut till folket.

”Jag måste också göra något”, tänkte köpmannasonen. Så köpte han raketer och smällare och allt fyrverkeri man kan tänka sig. Han lade det i kofferten och flög upp i luften med det.

Svisch! Vad det gick! Och vad det smällde! Alla turkarna hoppade högt, så att tofflorna flög dem om öronen. En sådan syn i luften hade de aldrig sett. Nu kunde de förstå att det var en prins från himlen.

Så fort köpmannasonen kom ner i skogen med kofferten igen kände han lukten av något bränt. En liten gnista från fyrverkeriet hade fallit ner i kofferten och höll på att bränna ett hål i fodret.

”Nej, nej”, sa köpmannasonen. Han hoppade ur och tog sina tofflor och smällde ut gnistan. Klatsch, klatsch! Sedan blåste han på kofferten, och röken försvann.

Det hade blivit ett litet svart märke på locket. Men annars var kofferten hel. Och den kunde fortfarande flyga.

På måndagen stod prinsessan på taket och väntade. Och ner från himlen kom en koffert flygande med en prins i morgonrock och tofflor. De gifte sig samma dag, och på kvällen berättade han den ena sagan efter den andra, tills alla hade somnat.

En gammal koffert med ett litet svart märke på locket står vid prinsessans säng i natt, du, och väntar på nästa tur över molnen. Prinsen har lovat att aldrig mer ha fyrverkeri i den. I stället berättar han sagor, precis som den här. God natt.