Det var en gång en liten stad som hette Solstråleby. I den här staden låg en skola där barnen varje dag lekte och lärde sig. Men det var något särskilt med den här skolan. När klockan slog midnatt vaknade en liten zombie i skolans källare. Han hette Zander, och han var en väldigt vänlig zombie.
Zander var inte som de andra zombierna man hör om i historier. Han ville inte skrämma någon. Han älskade att läsa böcker och drömma om att ha vänner. Men eftersom han var en zombie var han rädd att ingen skulle vilja leka med honom.
En dag, medan Zander satt och läste i sin favoritbok om stjärnor, hörde han ett ljud. Det var en liten pojke som hette Emil, som hade blivit kvar på skolan för att leta efter sin bortglömda jacka. Emil var nyfiken och modig, och när han såg Zander blev han inte rädd. I stället log han och sa: ”Hej! Vem är du?”
Zander blev väldigt överraskad. ”Jag är Zander”, svarade han försiktigt. ”Jag är en zombie, men jag vill inte göra dig illa. Jag vill bara gärna ha en vän.”
Emil tittade på Zander och kunde se att han talade sanning. ”Jag vill gärna vara din vän”, sa Emil glatt. ”Vi kan leka tillsammans och läsa böcker. Jag älskar också böcker!”
Från den dagen träffades Emil och Zander varje kväll efter skolan. De läste böcker om avlägsna galaxer, byggde torn av klossar och hittade på sina egna äventyr. Zander lärde Emil om stjärnorna, och Emil lärde Zander om människovärlden.
En kväll, medan de satt och tittade på stjärnorna från skolans tak, sa Zander: ”Jag är så glad att du inte blev rädd för mig, Emil. Du är min allra bästa vän.”
Emil log stort. ”Och du är min bästa vän, Zander. Jag är glad att vi hittade varandra.”
Allt eftersom tiden gick blev Zander och Emil kända som de bästa vännerna i Solstråleby. De visade alla att det inte spelar någon roll hur man ser ut, utan hur man är inuti. Och även om Zander bara kunde komma fram om natten var han aldrig mer ensam.
Och så slutade historien om skolzombien som blev vän med en människopojke. De levde lyckliga, och varje natt, när stjärnorna blinkade på himlen, visste Zander att han hade en vän som alltid skulle finnas där för honom.
God natt och dröm sött, små stjärnor. Må ni också hitta era egna magiska vänskaper.
