Det var en gång en mjölnare som hade tre söner. När han dog ärvde de varsin sak.
Den äldste fick kvarnen.
Den näst äldste fick åsnan.
Och den yngste sonen, som hette Emil, fick… katten.
– ”En katt?” suckade Emil. ”Vad ska jag med en katt till?”
Men katten reste sig, sträckte på sig elegant och sa:
– ”Min käre Emil. Ge mig ett par stövlar, en väska och lite tillit – så ska jag göra dig rik och berömd.”
Emil blinkade.
– ”Kan… kan du prata?”
– ”Självklart”, sa katten och viftade på svansen. ”Jag är inte vilken katt som helst. Jag är mästerkatten i stövlar!”
Emil hittade ett par små stövlar som katten genast tog på sig. Han fick också en väska och en hatt med en fjäder.
Så gick katten ut på jakt – men inte efter möss.
Han smög genom skogen, fångade en fet kanin och gick direkt till kungens slott.
– ”Ers majestät”, sa han artigt. ”Min herre, Markis av Carabas, skickar denna gåva till er.”
– ”Markis av… vem?” frågade kungen nyfiket.
– ”Markis av Carabas”, upprepade katten stolt och bugade djupt.
Kungen tackade och skickade genast vin och guld tillbaka som tack.
Katten fortsatte att komma med gåvor i ”markisens” namn: änder, fasaner, fisk – allt han kunde fånga.
Snart hade kungen hört så mycket om Markis av Carabas att han sa till sin dotter:
– ”Honom måste vi ju träffa! En storsint och generös man – honom kanske du kan gifta dig med!”
Prinsessan fnissade, men blev nyfiken.
En dag tog katten med Emil till floden
– ”Släng av dig kläderna och hoppa i vattnet!” sa katten.
– ”Va?! Varför?”
– ”Lita på mig. Jag har en plan.”
Precis när Emil satt i vattnet kom kungens vagn förbi. Katten sprang fram och ropade:
– ”Hjälp! Min herre, Markis av Carabas, har blivit överfallen och bestulen!”
Kungen stannade genast.
– ”Åh nej! Stackars man!”
Han gav Emil nya, fina kläder och bjöd upp honom i vagnen – precis bredvid prinsessan, som genast blev röd om kinderna när hon såg honom.
Under tiden sprang katten i förväg och kom till ett stort slott som tillhörde en fruktansvärd trollkarl, som kunde förvandla sig till alla möjliga djur.
– ”Är det sant att du kan bli till ett lejon?” frågade katten.
– ”Självklart!” röt trollkarlen och förvandlade sig genast.
Katten hoppade skrämd tillbaka – men log sedan.
– ”Och en liten mus?”
– ”En mus? Trams! Det är lätt!” sa trollkarlen och blev genast till en liten, grå mus…
SNAPP!
Så åt katten upp honom i en enda tugga.
Strax efter kom kungens vagn fram till slottet.
– ”Välkommen till Markis av Carabas’ hem!” sa katten stolt.
Kungen var imponerad. Prinsessan var förälskad. Och Emil… han visste inte riktigt vad som hade hänt – men han log brett.
Kort därefter hölls det bröllop på slottet.
Emil blev en riktig markis.
Prinsessan blev hans vän och fru.
Och katten?
Han fick en stor kudde, sin egen fiskkock och gick med stövlar varje dag.
