Det var en gång en liten T-rex som hette Cai, och han ville vara snäll. Det var bara inte så lätt.
Cai var två år och lika hög som en stor hund. Han hade ett stort huvud med många tänder, långa, starka ben och två pyttesmå armar som inte nådde någonting. Han hade fortfarande fluffigt, grått dun på ryggen, för han var ung. Forskare tror att små T-rexar kan ha haft dun, precis som kycklingar.
Men det var inte dunet som de andra dinosaurierna såg. Det var tänderna.
En morgon ville han ge en blomma till en liten triceratops. Han plockade den med munnen, för armarna nådde inte ner till marken. Sedan gick han fram mot triceratopsen med blomman mellan tänderna.
Triceratopsen såg tänderna och sprang.
På eftermiddagen ville han hjälpa en gammal ankylosaurie som hade ramlat omkull på rygg. Han sprang fram för att hjälpa till, så att marken skakade. Ankylosaurien såg honom komma och rullade över på magen av ren förskräckelse och sprang sin väg. Så det var ju också en sorts hjälp.
På kvällen ville han ge en kram. Han ställde sig framför en flock små hadrosaurier och bredde ut armarna. Det var inte särskilt brett. Armarna nådde bara precis ut till sidorna av hans bröst.
Hadrosaurierna tittade på de små armarna. En av dem fnissade. Sedan fnissade de allihop. Men de sprang inte.
Cai stod där med sina små armar utsträckta. Han blev lite generad. Sedan vinkade han med dem. Det var det enda han kom på.
Nu skrattade hadrosaurierna så mycket att de ramlade omkull i gräset.
”Gör det igen”, sa den minsta.
Han vinkade igen. De skrattade igen.
”Vill du leka kull?” frågade den minsta. ”Du är den som har den.”
Cai sprang efter dem. Han var snabb. Han kom ikapp dem hur lätt som helst. Men när han skulle ta dem nådde inte hans små armar. Han sträckte sig och sträckte sig. De slank undan precis under hans nos och tjöt av skratt.
De lekte tills himlen blev orange. Cai tog inte en enda. Det var den bästa kull-leken som hadrosaurierna någonsin hade lekt.
”I morgon igen?” frågade den minsta, innan hon sprang hem till sin mamma.
”I morgon igen”, sa Cai.
Han hade inte gett någon en blomma. Han hade inte gett någon en kram. Men han tyckte ändå att han hade varit snäll i dag.
Bland ormbunkarna ligger en liten T-rex och sover med sina små armar vikta in under hakan. Han har sprungit hela eftermiddagen utan att ta någon. I morgon ska han leka igen. God natt, du.
