Det var en gång en gammal herrgård, och där bodde en gammal godsägare som hade två söner som var så kloka att det var för mycket. Och så hade han en tredje son, som ingen räknade med. Han hette Dummerjöns.
De två kloka bröderna ville fria till kungens dotter. Hon hade nämligen låtit utropa att hon skulle gifta sig med den som bäst kunde tala för sig.
Den ene brodern kunde hela latinska ordboken utantill och stadens tidning från tre år tillbaka, både framlänges och baklänges. Den andre hade lärt sig alla skråreglerna och visste allt som en ålderman skulle veta. Han kunde också brodera hängslen, för han var fin och fingerfärdig.
”Jag får kungadottern!” sa de båda två.
Deras pappa gav dem var sin häst. Den som kunde latinska ordboken fick en kolsvart häst. Den som var ålderman-klok fick en mjölkvit. Och så smorde de mungiporna med fiskleverolja, så att de kunde prata riktigt smidigt.
När de skulle ge sig iväg kom Dummerjöns.
”Vart ska ni i söndagskläderna?” frågade han.
”Till hovet för att prata omkull kungadottern”, sa de.
”Då ska jag med!” sa Dummerjöns. ”Pappa, ge mig också en häst.”
”Struntprat”, sa pappan. ”Dig ger jag ingen häst. Du kan ju inte prata.”
”Får jag ingen häst”, sa Dummerjöns, ”så tar jag bocken. Den är min egen, och den kan nog bära mig.” Och så satte han sig grensle på bocken, borrade in hälarna i sidorna och for iväg längs landsvägen. Hu, vad det gick!
”Här kommer jag!” sjöng Dummerjöns.
Bröderna red tyst i förväg. De sa inte ett ord, för de skulle tänka ut alla kvicka infall som de skulle komma med.
”Hallå!” ropade Dummerjöns. ”Se vad jag hittade på landsvägen!” Han höll upp en gammal potatis. Den var lite skrynklig och hade jord på sig.
”Usch!” sa bröderna. ”Vad ska du med den?”
”Den ska jag ge kungadottern.”
Lite senare ropade han igen. ”Se vad jag har hittat nu! Sånt hittar man inte varje dag på landsvägen!” Det var en gammal träsko som ovandelen hade lossnat från. ”Den ska kungadottern också få.”
Och så, precis före staden, fyllde han fickorna med den finaste, mjuka leran från diket. ”Det är den finaste leran”, sa han. ”Se hur den glider mellan fingrarna.”
Vid stadsporten stod friarna i kö, och de fick nummer så att de kunde komma in i tur och ordning. Inne i salen var det så varmt att man nästan inte stod ut. Det var eldat i kakelugnen. Vid fönstren stod tre skrivare och en ålderman, som skulle skriva ner allt som sades, så att det kunde komma i tidningen.
Bröderna kom in. Den latinske kunde inte komma ihåg ett enda ord. ”Det är varmt här”, sa han. ”Det är för att min pappa steker kycklingar i dag”, sa kungadottern. Han stod och stirrade. ”Duger inte! Bort!” sa hon. Samma sak hände den andre. ”Det är förskräckligt varmt här”, sa han. ”Ja, vi steker kycklingar i dag”, sa kungadottern. ”Va-va-vad?” sa han. ”Duger inte! Bort!”
Då kom Dummerjöns ridande på bocken rakt in i salen.
”Det är en brännande hetta här”, sa han.
”Det är för att jag steker kycklingar”, sa kungadottern.
”Vad bra”, sa Dummerjöns. ”Då kan jag väl få min potatis bakad?”
”Det kan du gärna”, sa kungadottern. ”Men har du något att baka den i?”
”Det har jag”, sa Dummerjöns. ”Här är en kastrull med plåt runt.” Och så tog han fram den gamla träskon och lade potatisen mitt i den.
”Det är ju en hel måltid”, sa kungadottern. ”Men var får vi såsen ifrån?”
”Den har jag i fickan”, sa Dummerjöns. ”Jag har så mycket att jag kan spilla.” Och han hällde ut lite lera ur fickan.
”Det tycker jag om”, sa kungadottern. ”Du kan svara. Du kan prata, och dig vill jag ha till man. Men vet du att varje ord vi säger skrivs ner och kommer i tidningen i morgon? Vid varje fönster står tre skrivare och en gammal ålderman, och han är värst, för han förstår ingenting.”
”Då ska åldermannen få det bästa”, sa Dummerjöns. Han vände ut och in på fickorna och erbjöd åldermannen en näve lera till hans fina skor. Åldermannen blev så förskräckt att han tappade pennan.
”Det var bra gjort”, sa kungadottern och skrattade. ”Det hade jag inte kunnat göra. Men jag ska nog lära mig.”
Och så blev Dummerjöns kung, fick en fru och en krona och satt på en tron. Och det har vi direkt från åldermannens tidning, och den kan man inte lita på.
Dummerjöns sover på slottet i kväll, du, och bocken ligger i stallet med en fin röd rosett om halsen. Under tronen står en gammal träsko och väntar på att någon ska baka en potatis igen. God natt.
