Det var en gång, högt uppe i den blåsiga staden Hjørring, en enhörning som hette Jörgen.
Nu tänker du kanske:
”Vad gör en enhörning i Hjørring?”
Det tänkte folk i staden också.
Men Jörgen bodde faktiskt i ett litet radhus med trädgård, och han älskade tre saker:
- Morotsmuffins
- Cykellopp
- Och att dansa linedance iförd glitterhatt
Men det fanns ett problem…
Ingen trodde på enhörningar i Hjørring!
– ”Det där är bara en väldigt märklig häst med en kon på huvudet,” sa grannen.
– ”Han har bara klätt ut sig!” sa barnen.
– ”Han är lite tokig, men väldigt snäll,” sa bagerskan.
En tisdag morgon blåste det så mycket att brevbäraren blåste in i en häck, och alla bagarens romkulor rullade ut över Torvet.
Mitt i blåsten kom Jörgen cyklande – iförd regnponcho, regnbågsparaply och blinkande stövlar.
– ”KLASK!”
Han körde rakt in i en vägtrumma och flög upp i luften!
– ”MEN HALLÅ, DET ÄR JU HELT LÖRDAG!” ropade Jörgen, medan han snurrade runt som en mjukglass i vinden.
Men så – pling! – började hans horn lysa, och innan någon hann säga ”rågbrödsmotor”, flög han genom molnen som en enhörningsraket!
Han landade rakt på stadens bibliotek, där han slog huvudet i en hylla med kokböcker och uppfann – helt av misstag – muffins med makrill och jordgubbsglasyr.
– ”Det smakar förfärligt… men man blir på gott humör!” sa bibliotekarien och började steppa.
Från den dagen började folk tro att kanske var Jörgen en äkta enhörning ändå…
Jörgen blev inbjuden att uppträda på stadsfesten, där han dansade linedance till techno-musik, bakade muffins med näsan och gjorde ett enhörningshjul i luften, medan han sjöng opera.
Borgmästaren blev så begeistrad att han utnämnde Jörgen till hedersenhörning av Hjørring och gav honom en glittrande cykel med siren och kakställ.
Sedan dess har folk i Hjørring sagt:
– ”Du ska inte skåda enhörningen på hatten!”
– ”Och låt bli att skratta åt Jörgen – han är magisk, märklig och väldigt modig!”
Och Jörgen cyklade vidare ut i solnedgången – med hornet riktat mot nya äventyr, och med sadelväskorna fulla av muffins.
