Långt, långt borta, i en tid då snön föll mjukt från himlen och stjärnorna blinkade som små diamanter, levde en mammut vid namn Milla. Milla var den sista mammuten i hela världen, och hon bodde i en dal som inga människor kände till. Den här dalen var fylld av höga, snötäckta berg och gröna, frodiga ängar, där blommorna doftade sött.
Milla var en vänlig mammut med stora, mjuka ögon och en päls som var varm som ett täcke. Hon älskade att vandra runt i dalen och lyssna på fåglarnas sång och flodens porlande. Men även om dalen var vacker kände Milla sig ofta lite ensam. Hon drömde om att hitta andra mammutar som hon kunde leka med.
En dag, medan Milla gick längs floden, upptäckte hon något märkligt. Det var en gammal karta som flöt i vattnet. Milla fiskade upp den med sin snabel och skakade den försiktigt torr. På kartan var en stig ritad som ledde till en glömd dal, där det kanske kunde finnas andra mammutar!
Milla blev jätteglad och bestämde sig för att följa kartan. Hon packade lite mat och började sin resa. Hon gick genom skogar, över kullar och förbi glittrande sjöar. På vägen mötte hon många djur, som alla önskade henne lycka till på hennes äventyr.
Efter många dagars resa kom Milla äntligen fram till den glömda dalen. Det var en magisk plats, fylld av färgglada blommor och träd som sträckte sig mot himlen. Och där, mitt i dalen, stod en flock mammutar! De var lika stora och vänliga som Milla, och de hälsade henne varmt välkommen.
Milla var så glad att hon knappt kunde tro sina egna ögon. Hon hade hittat sin familj! De andra mammutarna berättade att de också hade letat efter andra mammutar, och att de var så glada att Milla hade hittat dem.
Från den dagen bodde Milla i den glömda dalen tillsammans med sina nya vänner. De lekte, skrattade och delade historier om sina äventyr. Milla kände sig aldrig mer ensam, för hon visste att hon nu hade en familj som älskade henne.
Och när natten föll och stjärnorna blinkade över den glömda dalen, lade sig Milla för att sova med ett leende på läpparna, omgiven av sina nya vänner. Hon visste att hon aldrig mer skulle vara ensam, och att hon alltid skulle ha ett hem i den glömda dalen.
Och så slutar historien om Milla, den sista mammuten, som hittade sin familj i den glömda dalen. God natt och dröm sött!
