Det var en solig morgon, och Emma vaknade med ett stort leende på läpparna. I dag var en helt särskild dag, för Emma skulle säga hejdå till sin blöja och börja använda pottan. Hon hade väntat förväntansfullt på den här dagen, och nu hade den äntligen kommit.
Emma hoppade ur sängen och sprang in i köket, där hennes mamma och pappa satt och åt frukost. ”God morgon, Emma”, sa hennes mamma med ett leende. ”Är du redo för din stora dag?” Emma nickade ivrigt och satte sig vid bordet.
Efter frukosten gick Emma och hennes mamma in i badrummet. Där stod den nya, fina pottan som Emma själv hade varit med och valt. Den var rosa med små blommor på, och Emma tyckte att den var den finaste pottan i hela världen.
”Nu ska vi prova att sitta på pottan”, sa Emmas mamma uppmuntrande. Emma satte sig försiktigt ner och tittade upp på sin mamma. ”Det är helt okej om det inte händer något med en gång”, sa hennes mamma. ”Vi har gott om tid, och vi kan prova igen senare.”
Emma satt en stund och tittade sig omkring i badrummet. Hon kunde höra fåglarna sjunga utanför fönstret, och det fick henne att le. Efter en stund reste hon sig och sa: ”Jag vill gärna prova igen senare, mamma.”
Resten av dagen var det lek och skoj. Emma lekte med sina dockor, byggde torn av klossar och ritade fina teckningar. Varje gång hon kände att hon behövde kissa gick hon till pottan och försökte igen. Ibland hände det något och ibland inte, men Emmas mamma och pappa var alltid där för att uppmuntra henne.
När det blev kväll och Emma skulle gå och lägga sig kände hon sig lite nervös. ”Tänk om jag inte klarar det?” frågade hon sin mamma medan hon kröp ner under täcket.
”Det är helt okej, Emma”, sa hennes mamma mjukt. ”Det tar tid att lära sig något nytt, och du gör det redan så bra. Vi är så stolta över dig, och vi vet att du kommer att klara det.”
Emma log och blundade. Hon tänkte på alla roliga saker hon hade gjort i dag, och hur stolt hon var över sig själv för att hon hade provat något nytt. Hon visste att i morgon skulle bli en ny dag med nya möjligheter.
Nästa morgon vaknade Emma och kände sig redo att prova igen. Hon gick fram till pottan, satte sig ner och väntade. Och plötsligt, helt utan att hon hade väntat sig det, hände det! Emma tittade upp på sin mamma med stora ögon. ”Jag gjorde det, mamma!” ropade hon glatt.
Emmas mamma klappade i händerna och gav Emma en stor kram. ”Jag visste att du skulle klara det, min skatt”, sa hon stolt. ”Hejdå blöja, och välkommen till stora tjejers värld!”
Emma kände sig som den lyckligaste flickan i världen. Hon hade klarat det, och nu var hon redo för alla nya äventyr som väntade henne. Med ett leende på läpparna somnade hon, redo för ännu en dag fylld av lek och lärande.
