Det var en solig måndagsmorgon, och Felix skulle börja på förskolan för allra första gången. Han var både förväntansfull och lite nervös. Felix hade packat sin väska med matsäck, vattenflaska och sin favoritnalle, Bobo. Bobo var en liten, mjuk björn med en röd rosett, och han hade alltid varit Felix trogna följeslagare.
När Felix och hans mamma kom fram till förskolan möttes de av en vänlig pedagog som hette Anna. Hon visade dem runt och presenterade Felix för de andra barnen. Det fanns så många nya saker att se och leka med att Felix nästan glömde att han var nervös.
Efter en stund satte sig Felix i myshörnan med Bobo och några av de andra barnen. De lekte med klossar och byggde ett stort torn. Plötsligt ringde klockan, och det var dags att gå ut och leka på lekplatsen. Felix lade ifrån sig Bobo i myshörnan och sprang ut tillsammans med de andra barnen.
De hade roligt på lekplatsen. Felix provade rutschkanan, gungorna och klätterställningen. Men när det var dags att gå in igen och Felix skulle hämta Bobo var nallen borta! Felix tittade runt i myshörnan, men Bobo var inte där. Han blev jätteledsen och visste inte vad han skulle göra.
Anna såg att Felix var ledsen och frågade vad som hade hänt. ”Bobo är borta”, snyftade Felix. Anna log lugnande och sa: ”Vi letar efter honom tillsammans. Kanske har han bara gömt sig någonstans.”
De började leta runt på förskolan. De tittade under borden, i leksaksköket och till och med i kapprummet. Men Bobo fanns ingenstans. Felix började tro att han aldrig skulle få se sin nalle igen.
Plötsligt hörde de en liten röst från ett hörn av rummet. Det var en flicka som hette Emma. ”Är det den här nallen du letar efter?” frågade hon och höll upp Bobo. Felix ansikte lyste av glädje. ”Ja, det är Bobo!” ropade han och sprang fram för att ta sin nalle.
Emma förklarade att hon hade hittat Bobo på golvet och tagit med honom till dockhörnan så att han inte skulle komma bort. Felix tackade Emma många gånger och kramade Bobo tätt intill sig.
Anna log och sa: ”Ser du, Felix, nu har du både fått tillbaka din nalle och fått en ny vän.” Felix nickade och kände sig mycket bättre. Nu visste han att förskolan var en trygg plats där han kunde få hjälp när han behövde det.
När dagen var slut och Felix blev hämtad av sin mamma berättade han allt om sin dag och om hur Emma hade hjälpt honom att hitta Bobo. Felix mamma log och sa: ”Det låter som en riktigt bra start på förskolan, Felix.”
Felix nickade och kramade Bobo tätt medan han tänkte på alla nya äventyr han skulle vara med om på förskolan. Och med Bobo vid sin sida visste han att han kunde klara allt.
