Det var en gång en kanin som hette Tippe, och hon förstod inte varför någon frivilligt skulle vilja sova hela vintern.
Tippe bodde i en trädgård i utkanten av Örebro, i ett litet, vitt kaninhus med en inhägnad gräsplätt framför. Hon var grå med ett vitt öra och ett grått, och hon var den mest nyfikna kanin som någonsin hade bott i det huset. På sommaren stod grinden ofta på glänt på eftermiddagarna, när flickan i huset, Ebba, lekte med henne i trädgården. Och det var så Tippe hade lärt känna Stickan.
Stickan var en igelkott. Han bodde under den stora bokhäcken längst ner i trädgården och kom fram i skymningen, när det blev svalt. Han var brun och taggig och hade en spetsig, blöt nos och två små, svarta ögon som liknade blanka bär. Han gick och nosade i gräset och sa små, grymtande ljud, och ibland kom han fram till Tippes staket, och då stack de nosarna mot varandra genom nätet och pratade.
En kväll i oktober sa Stickan något som Tippe inte hade räknat med.
”Jag ska snart sova”, sa han.
”Det ska vi allihop”, sa Tippe. ”Det är kväll.”
”Nej”, sa Stickan. ”Jag menar att jag ska sova hela vintern. Från nu och till våren.”
Tippe stirrade på honom. ”Hela vintern? Varför då?”
”För att det är vad igelkottar gör”, sa Stickan. ”När det blir kallt finns det inte mycket att äta för oss. Så vi bygger ett bo av löv och kryper in i det och rullar ihop oss och sover tills det blir varmt igen. Hjärtat slår jättelångsamt. Vi andas nästan inte. Det kallas att gå i ide.”
”Men missar du inte julen då?” frågade Tippe.
”Vad är julen?” frågade Stickan.
Tippe funderade. Hon visste inte riktigt hon heller. Hon visste bara att det kom ljus i fönstren och att Ebba gav henne extra morötter.
”Jag behöver massor av löv”, sa Stickan. ”Torra löv. Och de ska ligga någonstans där ingen rotar i dem hela vintern.”
Veckan därpå hjälpte Tippe honom.
Varje eftermiddag, när grinden stod på glänt, skuttade hon ut i trädgården. Kaniner är bra på att bära saker i munnen, och Tippe var särskilt bra. Hon samlade bokblad, de torra, bruna som prasslade. Hon hittade några långa grässtrån och några bitar mossa från stenarna vid altanen. Och hon bar alltihop bort till bokhäcken, där Stickan hade hittat ett ställe, långt inne mellan stammarna, under en hög gamla grenar som Ebbas pappa aldrig hade fått undan.
Stickan knuffade ihop löven med nosen. Han snurrade runt i dem, om och om igen, tills de låg tätt omkring honom som en liten, brun boll. Sedan kröp han ut och tittade på det.
”Lite till”, sa han.
Tippe hämtade mer.
En kväll kom Ebba ut i trädgården och hittade Tippe mitt i bokhäcken med munnen full av löv. Hon tittade in och fick syn på Stickan. Hon satte sig på huk och var alldeles tyst en lång stund.
Nästa morgon stod det en låg trälåda inne under häcken, med ett hål i ena änden och tidningspapper i botten. Bredvid stod en skål med kattmat och en skål vatten.
”Det är inte mjölk”, sa Ebba till Tippe, som om hon kunde förstå det. ”Igelkottar får inte dricka mjölk. Då får de ont i magen. Och de äter inte äpplen heller, fast man ofta ser dem på bilder med äpplen på ryggen. Pappa har läst det.”
Stickan åt kattmaten. Den smakade gott, sa han. Och sedan flyttade han in alla löven i lådan och byggde sitt bo därinne, där det var torrt.
Den sista kvällen i oktober kom han fram till staketet för att säga god natt. Han hade blivit rund. Han gäspade.
”Nu går jag och lägger mig”, sa han.
”När vaknar du?” frågade Tippe.
”När krokusarna kommer”, sa Stickan. ”De små, lila och gula blommorna i gräsmattan. När de kommer upp är det vår. Då kommer jag ut.”
”Jag ska hålla utkik”, sa Tippe.
Hon höll utkik hela vintern. Hon höll utkik när det regnade och när det frös, och den dagen det kom snö och hela trädgården blev vit. Inne i lådan under bokhäcken låg Stickan hoprullad i sitt bo av torra löv och sov.
Och en morgon i mars stack de första krokusarna upp huvudena ur gräset.
Det är länge kvar till våren än, du, men inne under bokhäcken ligger Stickan redan och drömmer i sitt bo av bokblad, och Tippe sitter i sitt kaninhus och håller utkik över gräsmattan. När du blundar nu kan du rulla ihop dig som en liten igelkott. Sov gott hela natten. God natt.
