Det var en gång en liten haj som hette Hugo. Han var inte som de andra hajarna i havet. Hugo var nyfiken och älskade äventyr, medan de andra hajarna helst bara simmade runt och gapade stort.
En dag, när Hugo simmade längs havsbotten, upptäckte han en gammal karta som låg intrasslad i lite tång. Han blåste bort tången och tittade närmare på kartan. Där var en röd prick ritad mitt på ett stort korallrev. Och bredvid stod det: ”Här ligger skatten gömd.”
Hugo fick stora ögon. En skatt! Han var tvungen att hitta den.
Han simmade genast iväg och mötte först sin vän, sköldpaddan Sofus.
”Vill du följa med på skattjakt?” frågade Hugo.
Sofus nickade och sa: ”Självklart! Men vi ska också fråga bläckfisken Bella. Hon känner till alla hörn av havet.”
Tillsammans simmade de tre vännerna mot det stora korallrevet. På vägen mötte de färgsprakande fiskar, dansande sjöhästar och en gammal krabba som pekade dem åt rätt håll.
När de kom fram till den röda pricken på kartan tittade de alla tre runt. Var kunde skatten vara? Plötsligt upptäckte Bella något som glittrade mellan stenarna. De sköt försiktigt på stenarna – och där låg den finaste lilla skattkistan!
Inne i kistan fanns det inte guld eller juveler, utan något ännu bättre: fina pärlor, vackra snäckor och färgglada stenar. Hugo log stort. ”Det här är den bästa skatten, för nu har vi något vi alltid kan dela och leka med tillsammans.”
Och så slutade Hugo, Sofus och Bellas skattjakt. De simmade hem med kistan, medan solen långsamt gick ner över havet.
God natt, lilla vän. Sov gott och dröm om äventyr under havets yta.
