Det var en gång en liten T-rex som hette Timmy. Han var den minsta i hela sin familj, hans armar var så korta att han inte nådde sin egen nos, och hans tänder var små och runda som pärlor.
En eftermiddag hörde han någon gråta bakom en ormbunksbuske.
Det var en triceratopsunge. Hon hette Klara, och hon hade gått vilse när hon jagade en fjäril.
”Jag kan visa dig vägen”, sa Timmy. ”Jag känner hela skogen.”
Klara tittade på hans tänder. Hur små de än var, var det ändå T-rex-tänder. Men hon var mer rädd för att vara ensam. Så hon följde med.
De gick genom skogen. Timmy visade henne var man kunde hoppa över bäcken utan att bli blöt. Var de söta bären växte. Var man skulle gå tyst, eftersom en stor långhals låg och sov där.
När de kom fram till kanten av slätten kunde Klara se sin flock. Stora triceratopsar med horn och nackskölder som betade i det höga gräset.
Då såg flocken Timmy.
Alla huvuden kom upp på en gång. Hornen riktades framåt. Den största av dem, Klaras pappa, stampade hårt i marken. BOM.
Timmy stod alldeles stilla. Han förstod precis. För dem var han bara en T-rex.
”Gå du”, sa han till Klara. ”Jag stannar här.”
”Men du har ju hjälpt mig”, sa Klara.
”Det kan de inte veta”, sa Timmy. ”Inte än.”
Klara sprang ut till sin flock. Timmy satte sig under ett träd i skogskanten och blev sittande, så att de kunde se honom. Han rörde sig inte. Han väntade.
Det blev kväll. Flocken betade vidare, men den höll ett öga på honom.
Då kom Klaras pappa gående. Långsamt. Hornen var fortfarande framme. Han stannade precis framför Timmy och tittade länge på honom. På de små tänderna. På de korta armarna. På hur han bara satt stilla.
”Klara säger att du hittade henne”, sa han.
”Hon hittade det mesta själv”, sa Timmy.
Klaras pappa fnös. Det lät nästan som ett skratt. Sedan lade han huvudet lite på sned, så att hornen inte pekade mot Timmy längre.
”I morgon”, sa han, ”får du gärna komma och beta med oss. Även om du nog inte tycker om gräs.”
Timmy gick hem i mörkret. Han tyckte inte om gräs. Men han längtade ändå.
God natt, du. Någonstans i den gamla skogen ligger en liten T-rex nu och sover med sina korta armar knäppta över magen. I morgon ska han smaka gräs för första gången. Han tror inte att det blir gott, men han ska få vara med flocken ändå.
