Det var en gång en liten kanin som hette Pelle, och han hade tre systrar som hette Flopsy, Mopsy och Bomullssvans.
De bodde med sin mamma i en sandbacke under rötterna på en mycket stor gran. En morgon tog mamma Kanin sin korg och sitt paraply.
”Ni får gärna gå ut på ängen eller nerför stigen”, sa hon. ”Men ni får inte gå in i herr McGregors trädgård. Han tycker inte om kaniner i sina rabatter. Spring nu, och hitta inte på något bus. Jag ska gå och handla.”
Flopsy, Mopsy och Bomullssvans var snälla små kaniner. De gick nerför stigen för att plocka björnbär.
Men Pelle, som var mycket busig, sprang raka vägen till herr McGregors trädgård och klämde sig in under grinden.
Först åt han lite sallad. Sedan åt han några bönor. Sedan åt han några rädisor. Och sedan, när han hade ont i magen av alldeles för många rädisor, gick han för att leta efter persilja.
Men runt hörnet vid gurkbänken stod herr McGregor. Han låg på knä och planterade kål. Han hoppade upp och sprang efter Pelle med en kratta i handen och ropade: ”Stanna, din tjuvpojke!”
Pelle blev så förskräckt. Han sprang runt i hela trädgården, för han hade glömt var grinden var. Han tappade ena skon bland kålhuvudena och den andra bland potatisarna. Utan skor sprang han på alla fyra och mycket fortare.
Sedan sprang han in i ett krusbärsnät. De stora mässingsknapparna på hans fina, nya, blå jacka fastnade i nätet. Pelle trodde att han aldrig skulle komma loss, och han grät stora tårar. Några vänliga gråsparvar flög ner till honom och bad honom försöka igen.
Herr McGregor kom med en sil som han tänkte sätta över Pelle. Men Pelle vred sig ur jackan i sista stund och sprang in i redskapsboden. Där hoppade han ner i en vattenkanna.
Det hade varit ett fint gömställe om det inte hade varit så mycket vatten i den.
Herr McGregor letade under varenda blomkruka i boden. Då nös Pelle. ”Atjo!” Herr McGregor var efter honom på en gång. Men Pelle hoppade ut genom fönstret och välte tre krukor med plantor. Fönstret var för litet för herr McGregor, och han var trött på att springa. Han gick tillbaka till sitt arbete.
Pelle satte sig ner för att vila. Han var andfådd och darrade av köld, och han var blöt ända in på skinnet efter vattenkannan. Han visste inte vilket håll han skulle gå åt.
Han hittade en dörr i en mur. Den var låst, och det fanns ingen plats för en liten, tjock kanin under den. En gammal mus sprang ut och in över tröskeln med ärtor och bönor till sin familj. Pelle frågade den om vägen till grinden. Men musen hade en så stor ärta i munnen att den inte kunde svara. Den skakade bara på huvudet.
Pelle gick bort till en damm där en vit katt satt och tittade på guldfiskarna. Katten satt alldeles stilla. Men då och då vippade svanstippen, som om den levde sitt eget liv. Pelle tyckte att det var bäst att gå runt den.
Sedan kom han fram till en skottkärra och klättrade upp på den för att se sig omkring. Och där, precis på andra sidan lökbänken, var grinden!
Herr McGregor stod med ryggen till och rensade ogräs. Pelle hoppade ner och sprang så fort han kunde längs svarta vinbärsbuskarna. Herr McGregor fick syn på honom vid hörnet, men Pelle var snabbast. Han smet in under grinden och var äntligen ute i säkerhet i skogen.
Herr McGregor hängde upp den lilla blå jackan och de små skorna på ett kvastskaft i trädgården. Där blev de en fågelskrämma som skrämde koltrastarna.
Pelle sprang hela vägen hem till den stora granen utan att se sig om. Han var så trött att han dråsade ner på den mjuka sanden på golvet i kaninhålan och blundade.
Hans mamma stod och lagade mat. Hon undrade vad han hade gjort av sina kläder. Det var den andra lilla jackan och det andra paret skor som Pelle hade tappat på fjorton dagar.
Pelle hade inte mycket aptit den kvällen. Hans mamma stoppade honom i säng och kokade kamomillte åt honom. ”En matsked före sängdags”, sa hon.
Men Flopsy, Mopsy och Bomullssvans fick bröd och mjölk och björnbär till kvällsmat.
Pelle ligger i sin säng under den stora granen i kväll, du, med varmt kamomillte i magen och lite ont i magen av alla rädisorna. Ute i herr McGregors trädgård står en fågelskrämma i en liten blå jacka och vinkar till månen. I morgon håller sig Pelle nog till ängen. God natt.
