Långt uppe i bergen bodde tre bröder som alla hette Bockarna Bruse. De var tre glada getter som älskade att mumsa på saftigt grönt gräs. Men en dag fanns det nästan inget gräs kvar på deras sida av floden.
På andra sidan den gamla bron växte en äng så grön och mjuk att den nästan såg ut som ett täcke. Dit ville de gärna! Men under bron bodde ett stort troll. Och troll är ju inte alltid så vänliga…
Den minsta Bockarna Bruse var den första som trippade över bron. Tripp, trapp, tripp!
Plötsligt hördes en djup röst nerifrån:
”Vem är det som trippar på min bro?”
Den lilla Bockarna Bruse flämtade till, men sa sedan:
”Det är bara jag, den minsta Bockarna Bruse. Jag ska över till den gröna ängen för att äta.”
Trollet brummade: ”Ha! Då äter jag dig till middag!”
Men den lilla Bockarna Bruse var smart. ”Åh nej, nej, vänta! Min storebror kommer alldeles strax. Han är mycket större än jag!”
Trollet tänkte efter. ”Hmm… större? Det låter bättre!” Så lät han den lilla Bockarna Bruse gå.
En liten stund senare kom den mellersta Bockarna Bruse. Tripp, trapp, tripp!
Trollet ropade:
”Vem är det som trippar på min bro?”
”Det är jag, den mellersta Bockarna Bruse. Jag ska över till den gröna ängen för att äta,” svarade han.
”Då äter jag dig i stället!” vrålade trollet.
Men den mellersta Bockarna Bruse sa snabbt:
”Åh nej, nej, vänta! Min storebror kommer alldeles strax. Han är mycket, mycket större än jag!”
”Ännu större?” sa trollet och slickade sig om munnen. ”Då väntar jag!”
Till slut kom den största Bockarna Bruse. TRIPP, TRAPP, TRAM! Bron knarrade under hans stora hovar.
Trollet hoppade fram. ”Vem är det som trampar på min bro?”
Den stora Bockarna Bruse stampade i marken. ”Det är jag, den största Bockarna Bruse! Och om du inte flyttar på dig så knuffar jag ner dig i floden!”
Trollet spärrade upp ögonen. ”Åh nej, nej! Jag vill inte ner i floden!” Han började backa undan.
Den stora Bockarna Bruse tittade på honom.
”Säg, varför bor du egentligen här helt ensam under en bro?” frågade han.
Trollet tittade ner. ”För att alla är rädda för mig… Ingen vill vara min vän.”
De tre Bockarna Bruse tittade på varandra. Sedan sa den största Bockarna Bruse med ett leende:
”Kanske behöver du bara lite frisk luft. Följ med oss upp på ängen! Där finns massor av gräs – och vi kan leka tafatt!”
Trollets ögon lyste upp. ”Får jag verkligen?”
”Ja visst!” sa den minsta Bockarna Bruse. ”Men du måste lova att inte skrämma någon mer!”
Så gick det till att trollet kom upp ur sitt mörka hem och fick tre nya vänner. Tillsammans åt de sig mätta på det saftigaste gräset, och på kvällen lade de sig under stjärnorna, mätta och glada.
Och från den dagen, om någon gick över bron, fanns det ingen fara längre – bara ett vänligt troll som vinkade och sa:
”Trevlig tur!”
Snipp snapp snut, nu sover alla sött där ute.
