Det var en gång tre bockar som allihop hette Bruse, och de skulle upp till fjället för att äta sig feta.
Det var lilla Bocken Bruse, mellersta Bocken Bruse och stora Bocken Bruse. På deras sida av älven hade de gnagt gräset ända ner till marken. Men på andra sidan, uppe på fjället, var gräset högt och grönt och fullt av klöver.
För att komma dit upp måste de över en bro. Och under bron bodde ett troll. Han hade ögon stora som soppskålar, en näsa som var längre än en morot och mossa i öronen, och han tyckte inte om att någon gick över hans bro.
Först kom lilla Bocken Bruse.
Tripp, trapp, tripp, trapp, lät det på bron.
”Vem är det som trippar på min bro?” vrålade trollet nerifrån.
”Det är bara jag, lilla Bocken Bruse”, sa den lilla bocken med en alldeles tunn röst. ”Jag ska upp på fjället och äta mig fet.”
”Nej, det ska du inte”, sa trollet. ”Nu kommer jag upp och jagar ner dig i älven.”
”Å nej”, sa den lilla bocken. ”Jag är så liten. Vänta tills mellersta Bocken Bruse kommer. Han är mycket större.”
”Nåväl, försvinn då”, sa trollet.
En stund senare kom mellersta Bocken Bruse.
Tripp, trapp, tripp, trapp, lät det på bron.
”Vem är det som trampar på min bro?”
”Det är jag, mellersta Bocken Bruse”, sa bocken, och hans röst var inte så tunn. ”Jag ska upp på fjället och äta mig fet.”
”Nej, det ska du inte. Nu kommer jag upp och jagar ner dig i älven.”
”Å nej, vänta hellre på stora Bocken Bruse. Han är mycket, mycket större.”
”Nåväl, försvinn då.”
Och så kom stora Bocken Bruse.
TRIPP, TRAPP, TRIPP, TRAPP, lät det på bron. Han var så tung att bron knakade och knarrade under honom.
”VEM ÄR DET SOM TRAMPAR PÅ MIN BRO?”
”DET ÄR JAG. STORA BOCKEN BRUSE”, sa bocken med en grov, grov röst.
”Nu kommer jag upp och jagar ner dig i älven!” vrålade trollet och klättrade upp över räcket.
”Kom du bara”, sa stora Bocken Bruse. ”Jag har två stora horn och fyra hårda klövar.”
Och så sänkte han huvudet och sprang.
Han stångade trollet så att han flög ut över räcket i en stor båge och landade med ett jätteplask mitt i älven. Strömmen tog honom med sig, runt och runt, nerför älven, förbi två krökar och en kvarn, tills han kröp upp på en sandbank långt nere i dalen. Där satt han och flåsade och vred ur vattnet ur skägget. Han gick aldrig tillbaka till bron. Han hittade en grotta nere i dalen i stället, där ingen kom förbi och trippade, och han lärde sig att tycka om tystnaden.
Sedan gick stora Bocken Bruse upp på fjället. Och där åt de tre bockarna gräs och klöver tills de var så feta att de nästan inte kunde gå hem igen.
Och snipp, snapp, snut, så var sagan slut.
Vem tror du ligger i mitten, du? Det gör lilla Bocken Bruse, mätt och rund, mellan sina två bröder i det höga gräset uppe på fjället. Nere vid älven står bron alldeles stilla i månskenet, och när vinden får plankorna att knaka är det ingen som vrålar. God natt.