Det var en gång en busig tomtenisse som hette Smyg, och han bodde bakom en pytteliten dörr nere vid golvlisten i Majas och Frejs vardagsrum. Dörren var röd och inte större än en tändsticksask. Den dök upp varje december och försvann igen efter jul.
Varje natt i december hittade Smyg på hyss. Varje morgon sprang Maja och Frej ner för att se vad han hade gjort.
Första morgonen hade han vänt alla tavlor på väggen upp och ner. Andra morgonen satt nallarna runt matbordet med var sin skål havregrynsgröt. Tredje morgonen hade han lagt toalettpapper över hela granen som snö. Fjärde morgonen hade han ritat mustascher på Frejs dinosaurier med tuschpenna.
Femte morgonen var det ingenting.
Inget hyss. Tavlorna hängde rätt. Nallarna låg i sängen. Den lilla röda dörren var stängd.
”Smyg har försvunnit”, sa Frej.
Maja satte sig på knä och knackade försiktigt på dörren. Ingenting.
Sjätte morgonen var det heller ingenting. Maja och Frej tittade under soffan och bakom gardinerna och i skorna i hallen. De ställde en liten skål tomtegröt framför dörren. Den var orörd på morgonen.
Sjunde morgonen låg det en lapp framför den röda dörren. Den var skriven med pyttesmå, darriga bokstäver.
Kära Maja och Frej. Jag är förkyld. Jag har legat i min säng i två dagar och nyst. Jag kan inte hitta på hyss när jag nyser, för då vaknar ni. Jag mår bättre nu. Hälsningar Smyg.
Under lappen låg en liten använd näsduk. Den var inte större än ett frimärke.
Maja och Frej tittade på varandra.
På kvällen gjorde de något åt honom. Maja klippte en halsduk av en gammal röd strumpa. Frej ställde ett russin och en fingerborg med te vid dörren. Och de skrev en lapp. Krya på dig, Smyg.
Nästa morgon var halsduken borta. Teet var urdrucket. Russinet var borta.
Och alla Majas och Frejs strumpor hängde i granen.
Den röda dörren vid golvlisten är stängd i natt. Bakom den sover en pytteliten tomtenisse med en röd halsduk runt halsen. Han är frisk igen, och i morgon blir det hyss. God natt.
