Det var en gång en liten stad på Månen som hette Månstaden. I Månstaden bodde ett vänligt rymdväsen som hette Zog. Zog var inte som de andra rymdvarelserna, för han hade stora, glittrande ögon och en svans som kunde lysa upp i mörkret. Han älskade att hoppa runt på de mjuka månkratrarna och titta upp på stjärnorna.
En dag, medan Zog lekte med sina stjärnkulor, upptäckte han något märkligt. En liten rymdraket hade landat i närheten av hans favoritkrater. Zog blev väldigt nyfiken och hoppade dit för att se vad det var.
När han kom närmare såg han att det fanns en liten flicka inne i rymdraketen. Hon såg lite rädd ut, men också väldigt nyfiken. Zog vinkade försiktigt till henne med sin lysande svans. Flickan log och vinkade tillbaka. Hon hette Luna och hade kommit från Jorden för att utforska Månen.
Zog och Luna blev snabbt vänner. Zog visade Luna runt i Månstaden, och de hoppade tillsammans från krater till krater. Luna berättade för Zog om Jorden, om de gröna träden och de blå haven. Zog lyssnade med stora ögon och drömde om att en dag få besöka Jorden.
Men snart var det dags för Luna att åka tillbaka till Jorden. Hon var lite ledsen över att behöva säga farväl till sin nya vän. Zog tittade på Luna och sa: ”Du kan alltid komma tillbaka och hälsa på mig. Månstaden kommer alltid att finnas här, och jag kommer alltid att vara din vän.”
Luna log och gav Zog en stor kram. ”Jag lovar att komma tillbaka”, sa hon. ”Och kanske kan du en dag komma och hälsa på mig på Jorden.”
Med en sista vink flög Luna tillbaka till Jorden i sin rymdraket. Zog stod och tittade upp mot stjärnorna medan han tänkte på sin nya vän. Han visste att även om de var långt ifrån varandra, skulle deras vänskap alltid lysa klart som stjärnorna på himlen.
Och så gick det till att Zog, det vänliga rymdväsendet från Månstaden, fick en vän från Jorden. Varje natt tittade han upp mot stjärnorna och tänkte på Luna, medan han väntade på den dag då de igen kunde leka tillsammans.
Och vem vet, kanske kommer Zog en dag att ge sig ut på äventyr till Jorden och uppleva de gröna skogarna och blå haven som Luna hade berättat om. Men tills dess var han glad över att ha en vän som tänkte på honom, även när de var långt ifrån varandra.
God natt, små stjärnfall. Dröm sött om äventyr i rymden och vänskaper som lyser upp som stjärnorna på himlen.
