En stilla kväll, när stjärnorna blinkade som små diamanter på himlen, låg lilla Emma i sin säng och tittade ut genom fönstret. Hon älskade att drömma om rymden och alla spännande saker som kunde finnas där ute. Men den här kvällen skulle bli något alldeles särskilt.
Plötsligt såg Emma ett ljussken på himlen som blev större och större. Det landade mjukt i trädgården, och Emma kunde knappt tro sina egna ögon. Hon smög sig ur sängen och tittade försiktigt ut genom fönstret. Där, mitt i trädgården, stod ett litet rymdskepp, och ur det kom en liten grön varelse med stora, vänliga ögon.
Emma kunde inte låta bli att le. Hon öppnade försiktigt fönstret och viskade: ”Hej, vem är du?” Den lilla gröna varelsen vinkade glatt och svarade med en mjuk röst: ”Hej, jag heter Zog, och jag kommer från en planet långt, långt borta. Jag är här för att lära mig om er värld.”
Emma blev så nyfiken att hon smög sig ut i trädgården för att träffa Zog. ”Vill du se mitt rum?” frågade hon ivrigt. Zog nickade entusiastiskt, och tillsammans gick de in i huset. Emma visade stolt upp sina leksaker, böcker och teckningar. Zog var mycket imponerad och sa: ”Ni har så många roliga saker här på Jorden!”
De två nya vännerna lekte och skrattade medan de delade berättelser om sina världar. Zog berättade om sin planet, där allt var gjort av mjuka moln och där man kunde hoppa så högt att man nästan kunde röra stjärnorna. Emma berättade om sina favoritlekar och om hur hon älskade att titta på stjärnorna om natten.
Men snart började Zog gäspa. ”Jag måste tillbaka till mitt rymdskepp”, sa han. ”Men jag kommer alltid att minnas den här kvällen och vår vänskap.” Emma blev lite ledsen, men hon visste att Zog behövde åka hem. ”Kanske kan du hälsa på mig igen en dag?” frågade hon hoppfullt.
Zog nickade och sa: ”Jag kommer helt säkert tillbaka. Och tills dess kan du titta upp på stjärnorna och veta att jag också tittar ner på dig.” Med en sista kram sa de hej då, och Zog gick tillbaka till sitt rymdskepp.
Emma vinkade medan rymdskeppet svävade upp mot himlen och försvann bland stjärnorna. Hon gick tillbaka till sin säng, fylld av glädje över att ha fått en ny vän från yttre rymden.
När Emma slöt ögonen kunde hon nästan höra Zogs röst som sa: ”God natt, Emma. Vi ses igen.” Och med ett leende på läpparna föll hon ner i en djup, fridfull sömn, drömmande om äventyr bland stjärnorna.
