Det var en gång tre små grisar som var bröder, och de skulle bygga var sitt hus.
De bodde hos sin mamma i en glänta vid skogen. Men nu hade de blivit så stora att de inte fick plats i hennes lilla hus allihop. De fyllde hela sängen och åt upp all gröt.
”Nu ska ni bygga egna hus”, sa mamma gris. ”Precis här bredvid, så att jag kan se er från fönstret. Bygg dem starka. Och öppna aldrig för vargen.”
Den första lilla grisen var väldigt otålig. Han samlade en stor hög halm och stack ihop den till en liten hydda på en förmiddag.
”Färdig!” ropade han. ”Då kan jag leka resten av dagen.”
Den andra lilla grisen var lite noggrannare. Han samlade grenar och pinnar och band ihop dem med snöre. Det tog honom till eftermiddagen.
”Färdig!” ropade han. ”Mitt hus är starkare än ditt.”
Den tredje lilla grisen körde hem tegelstenar i en skottkärra. En i taget. Han lade dem med murbruk emellan, lager på lager, och han satte in en tung trädörr och en skorsten på taket. Det tog honom hela veckan. Hans bröder stod och skrattade åt honom och frågade om han inte snart skulle leka.
”När jag är färdig”, sa han.
En kväll kom vargen ut ur skogen. Han gick fram till halmhuset och knackade på.
”Lilla gris, lilla gris, släpp in mig.”
”Nej, nej, vid min lilla knorriga svans, jag släpper inte in dig.”
”Då blåser jag, och jag blåser, och jag blåser omkull ditt hus.”
Och det gjorde han. Halmen flög åt alla håll. Den första lilla grisen sprang skrikande till sin bror i trähuset och smällde igen dörren.
Vargen kom efter. ”Lilla gris, lilla gris, släpp in mig.”
”Nej, nej, vid våra knorriga svansar!”
”Då blåser jag, och jag blåser, och jag blåser omkull ditt hus.”
Han blåste. Han blåste igen. Och så rasade pinnarna. De två små grisarna sprang så att de nästan tappade öronen, bort till tegelhuset och knackade på. Deras bror släppte in dem och satte för regeln.
Vargen kom efter. ”Lilla gris, lilla gris, släpp in mig.”
”Nej, nej, vid alla våra tre knorriga svansar!”
Då blåste vargen. Han blåste och blåste tills han var blå i ansiktet. Men tegelhuset stod där det stod.
Så klättrade vargen upp på taket. Han tänkte ta sig ner genom skorstenen. Men den tredje lilla grisen hade hört honom. Han lyfte locket av den stora grytan med vatten som stod och värmdes över elden till disken och sköt in den under skorstenen.
Vargen kom glidande ner. Plask! Rakt ner i grytan med det ljumma diskvattnet.
Han ylade. Han hoppade upp ur grytan, upp genom skorstenen igen och ner från taket, blöt och tvålig från nos till svans, och han sprang in i skogen och höll sig borta. Efteråt luktade han citrontvål i en hel vecka, och varje gång han närmade sig en gris kunde de känna lukten av honom långt bort.
Nästa dag hjälpte den tredje lilla grisen sina bröder att bygga nya hus. Av tegel. Det tog dem en vecka. Och mamma gris kom med matsäck varje dag.
I tre små tegelhus i gläntan sover tre små grisar med knorriga svansar, och deras mamma kan se alla tre skorstenarna från sitt fönster. Den största grytan står nydiskad vid eldstaden, och ute i skogen sitter vargen och försöker få ut tvålbubblorna ur öronen, du. God natt.