Det var en gång en getmamma som bodde i ett litet hus i utkanten av skogen tillsammans med sina sju små killingar. De var alla olika: en var alltid nyfiken, en älskade att sjunga, en hoppade högre än alla andra, och en sov så mycket att de andra fick kittla honom för att få upp honom på morgonen.
Getmamman tog väl hand om dem allihop.
”Skogen är full av goda vänner”, sa hon alltid, ”men ni måste komma ihåg att vara uppmärksamma och samarbeta.”
En dag skulle getmamman gå och hämta bär och mjölk i byn. Hon kysste varje killing på pannan och sa:
”Håll ihop, var snälla mot varandra – och öppna bara dörren när ni är helt säkra på att det är jag.”
Killingarna nickade ivrigt och började genast leka.
🌲 En varg med goda intentioner
I den här godnathistorien är vargen inte farlig, bara lite klumpig och ivrig att hitta någon att leka med. Han bodde ensam i skogen och tyckte att killingarna lät så glada att han ville hälsa på dem.
När han kom fram till deras hus knackade han försiktigt.
”Hallå? Får jag vara med och leka?” frågade han med sin djupa röst.
Men killingarna flämtade till.
”Det där är inte getmamman! Hon har en mycket ljusare röst!” sa den yngsta.
Vargen suckade. ”Åh, det var bara jag. Jag ville bara säga hej…”
Han lufsade en bit nerför stigen och satte sig under ett träd.
🎶 Vargen övar
Killingarna tittade ut genom fönstret. De kunde se vargen sitta med svansen mellan benen och titta längtansfullt mot huset.
”Han såg inte farlig ut”, sa den äldsta killingen.
”Kanske försöker han bara vara vänlig”, sa en annan.
Samtidigt försökte vargen öva på att prata ljusare, så att han inte skrämde någon.
”Heeej… får jag… leka med er?” sa han i allt ljusare tonläge.
Det lät så roligt att killingarna inte kunde låta bli att skratta.
De öppnade dörren på glänt.
🐺 En ny vän
”Vargvän?” sa den modigaste killingen. ”Om du lovar att vara försiktig och inte blåsa så mycket, så får du gärna leka med oss.”
Vargen nickade ivrigt. ”Jag lovar! Jag vill bara gärna ha några vänner.”
Och så lekte de tillsammans hela eftermiddagen:
De hoppade från sten till sten, sprang kapp i skogsbrynet, och vargen visade dem en hemlig äng där de sötaste klöverbladen växte.
🏡 Getmamman kommer hem
När getmamman kom tillbaka stod hon en stund och tittade på synen:
sju glada killingar och en stor, försiktig varg som försökte balansera en blomma på nosen för att få dem att skratta.
Getmamman log.
”Så länge alla är vänliga finns det plats för alla i skogen”, sa hon.
Vargen bugade artigt och frågade om han fick komma igen en annan dag.
”Självklart”, sa getmamman. ”Vänskap är alltid välkommen här.”
Den kvällen somnade de sju små killingarna tätt tillsammans på mjuka halmmattor, medan de viskade om sin nya vän och allt det roliga de skulle göra med honom nästa gång.
