Pepparkaksgubben

⏳ 5 minuters lästid

Det var en gång en pepparkaksgubbe som sprang sin väg i samma stund som han kom ut ur ugnen.

Det var en gammal gumma som hade bakat honom. Hon bodde i ett litet hus vid landsvägen tillsammans med sin gubbe, och en morgon fick hon lust att baka något alldeles särskilt. Hon rörde ihop en deg av honung, ingefära, kanel och nejlika, kavlade ut den och skar ut en liten gubbe. Han fick russin till ögon, en glaserad mun och tre knappar av kanderade körsbär nedför magen. Sedan sattes han in i ugnen.

Huset doftade jul, fast det var vår.

När gumman öppnade ugnsluckan satte sig pepparkaksgubben upp på plåten. Han tittade på henne med sina russinögon. Sedan hoppade han ner på golvet och sprang ut genom dörren.

”Stanna! Stanna!” ropade gumman. Gubben kom ut från trädgården med en kratta i handen.

Men pepparkaksgubben vände sig om och ropade:

”Spring, spring, så fort ni kan! Ni fångar mig inte, jag är pepparkaksgubben!”

Och han sprang ut på landsvägen. Gumman och gubben sprang efter honom, men de var gamla och han var alldeles ny. Snart kunde de bara se en liten brun prick långt borta på vägen.

Vid gården stod en ko och idisslade.

”Muu”, sa kon. ”Du doftar gott. Stanna lite.”

Men pepparkaksgubben bara sprang vidare och ropade:

”Jag har sprungit ifrån en gumma och en gubbe, och jag kan springa ifrån dig också, så fort jag kan! Spring, spring, så fort du kan! Du fångar mig inte, jag är pepparkaksgubben!”

Kon travade efter honom. Men hon hann inte med.

Ute på fältet arbetade en häst.

”Ihihi”, sa hästen. ”Du ser god ut. Stanna lite.”

”Jag har sprungit ifrån en gumma, en gubbe och en ko, och jag kan springa ifrån dig också! Spring, spring, så fort du kan! Du fångar mig inte, jag är pepparkaksgubben!”

Hästen galopperade efter honom. Men pepparkaksgubben smet in under ett staket, och hästen fick stanna.

Vid höstacken satt några bönder och åt lunch.

”Kom hit, lilla vän”, sa de. ”Du kan bli vår efterrätt.”

”Jag har sprungit ifrån en gumma, en gubbe, en ko och en häst, och jag kan springa ifrån er också! Spring, spring, så fort ni kan! Ni fångar mig inte, jag är pepparkaksgubben!”

Bönderna sprang efter honom med var sin matsäck i handen. Men han var för snabb.

Till sist kom pepparkaksgubben fram till en å. Den var bred och brun, och han kunde inte simma. Pepparkakor och vatten är inga goda vänner. De blir mjuka och kladdiga.

På stranden satt en räv. Den hade en fin röd päls och mycket vita tänder.

”God dag”, sa räven mjukt. ”Du ser ut som om du gärna vill över ån.”

”Det vill jag”, sa pepparkaksgubben. ”Alla är efter mig.”

”Hoppa upp på min svans”, sa räven. ”Så simmar jag över med dig.”

Pepparkaksgubben hoppade upp på rävens svans. Räven simmade ut i vattnet.

”Du blir blöt”, sa räven efter en stund. ”Hoppa upp på min rygg.”

Pepparkaksgubben hoppade upp på ryggen.

”Du blir fortfarande blöt”, sa räven. ”Hoppa upp på min nos.”

Pepparkaksgubben tittade på rävens nos. Precis bakom den fanns en mycket stor mun med mycket vita tänder. Och han tänkte att det kanske var lite väl nära.

Just då kom de förbi en stor, platt sten mitt i ån. Pepparkaksgubben hoppade. Han hoppade från rävens rygg upp på stenen, och från stenen upp på en hängande pilgren, och längs grenen hela vägen in till andra stranden, utan att få så mycket som en droppe på sig.

”Tack för skjutsen!” ropade han till räven.

Räven låg kvar i vattnet och blinkade.

På andra sidan ån låg ett bageri. Vid dörren stod en liten flicka och en liten pojke och tittade på pepparkaksgubben med stora ögon.

”Du är alldeles för fin för att ätas upp”, sa flickan.

”Det tycker jag också”, sa pepparkaksgubben.

Så de knöt ett rött band om honom och hängde upp honom i skyltfönstret, där han kunde se hela landsvägen. Och varje gång gumman kom förbi för att köpa bröd vinkade han till henne. Hon vinkade tillbaka och bakade aldrig mer några pepparkaksgubbar som kunde springa. Bara sådana som kunde vinka.

Pepparkaksgubben hänger i bagarens fönster i natt, du, i sitt röda band, och tittar ut på den mörka landsvägen med sina russinögon. Nere vid ån ligger räven i sitt gryt med svansen över nosen och drömmer om en kaka som var lite för snabb för honom. God natt.