Det var en gång en gammal gumma och en gammal gubbe som bodde i ett litet hus på landet.
En dag sa gumman:
– ”Jag vill baka en pepparkaksgubbe!”
Hon blandade mjöl, smör, socker och kryddor, kavlade ut degen och formade en fin liten gubbe. Hon gjorde ögon av socker, knappar av russin och ett leende av glasyr. Sedan lade hon honom på en bakplåt och satte in honom i ugnen.
Men när hon öppnade ugnsluckan för att ta ut honom –
HOPP!
så hoppade pepparkaksgubben ut och sprang ut genom dörren!
– ”Spring, spring, så fort du kan! Du fångar mig inte, för jag är pepparkaksgubben!” ropade han.
Den gamla gumman och den gamla gubben sprang efter honom, men pepparkaksgubben var för snabb.
På vägen mötte han en ko.
– ”Stanna, lilla gubbe!” ropade kon. ”Jag vill smaka en bit!”
Men pepparkaksgubben sprang vidare och ropade:
– ”Spring, spring, så fort du kan! Du fångar mig inte, för jag är pepparkaksgubben!”Så mötte han en gris.
– ”Du doftar så gott!” grymtade grisen. ”Kom hit!”
Men pepparkaksgubben skrattade:
– ”Spring, spring, så fort du kan! Du fångar mig inte, för jag är pepparkaksgubben!”
Och han sprang vidare, med gumman, gubben, kon och grisen efter sig.
Han mötte en häst.
– ”Wow, vad du springer! Ska vi tävla?” frågade hästen.
Men pepparkaksgubben ropade:
– ”Spring, spring, så fort du kan! Du fångar mig inte, för jag är pepparkaksgubben!”
Och han sprang vidare – men nu började han bli lite trött…
Till slut kom han till en bred flod.
Han stannade. Han kunde inte simma – och de andra kom närmare.
Då dök en räv upp ur buskarna.
– ”Vart ska du, lilla kakgubbe?” frågade räven vänligt.
– ”Jag vill över floden, men jag kan inte simma!” sa pepparkaksgubben.
– ”Hoppa upp på min svans”, sa räven. ”Jag ska hjälpa dig.”
Pepparkaksgubben tvekade, men hoppade upp. Räven började simma.
– ”Det är lite blött här”, sa räven. ”Hoppa upp på min rygg.”
Det gjorde pepparkaksgubben.
– ”Ännu högre”, sa räven med ett leende. ”Hoppa upp på min nos, så att du inte blir blöt.”
Men precis när pepparkaksgubben satte sig, stannade räven och sa:
– ”Nu skulle jag lätt kunna äta upp dig… men vet du vad? Jag har faktiskt precis ätit middag. Och du har sprungit så bra i dag.”
Pepparkaksgubben såg förvånat på räven.
– ”Verkligen?”
– ”Ja”, sa räven. ”Och jag tycker att du har förtjänat att komma säkert över.”
När de kom fram till stranden hjälpte räven honom ner och sa:
– ”Ta nu hand om dig, lilla kakgubbe.”
Pepparkaksgubben vinkade och ropade:
– ”Tack, kloka räv!”
Och från den dagen sprang pepparkaksgubben inte längre ifrån någon.
Han hittade en lugn plats i skogen, byggde ett litet pepparkakshus – och blev vän med alla djuren.
God natt, pepparkaksgubbe. Sov sött. 💤
