Det var en gång en klok och vänlig trollkarl vid namn Mästare Magius, som bodde i ett litet hus djupt inne i skogen. Mästare Magius var känd för sina sju magiska trollstavar, som alla hade sin egen unika kraft. Han använde dem för att hjälpa skogens djur och de människor som bodde i byn i närheten.
En solig morgon, medan fåglarna sjöng och blommorna doftade, upptäckte Mästare Magius att hans trollstavar hade försvunnit! Han letade överallt i sitt lilla hus, men de fanns ingenstans att hitta. ”Åh nej”, sa han till sig själv, ”jag måste hitta mina trollstavar så att jag kan fortsätta att hjälpa alla som behöver det.”
Mästare Magius bestämde sig för att ge sig ut på en resa genom skogen för att hitta sina trollstavar. Han satte på sig sin trogna hatt och gav sig iväg med ett leende på läpparna. Först mötte han en liten kanin som hoppade omkring i gräset.
”Hej, lilla kanin”, sa Mästare Magius. ”Har du sett mina trollstavar?”
”Ja, jag såg en av dem vid den stora eken”, svarade kaninen och pekade med sin lilla tass.
Mästare Magius tackade kaninen och skyndade sig bort till den stora eken. Där, bland de fallna löven, hittade han den första trollstaven som kunde få blommor att blomma. Han plockade upp den och fortsatte sin sökning.
Lite längre in i skogen mötte han en uggla som satt på en gren och tittade klokt ner på honom.
”Goddag, kloka uggla”, sa mästare Magius. ”Har du sett mina trollstavar?”
”Jag såg en vid den lilla bäcken”, svarade ugglan och nickade med huvudet.
Mästare Magius tackade ugglan och gick fram till bäcken. Där, vid vattenkanten, hittade han den andra trollstaven, som kunde få vattnet att dansa. Han plockade upp den och fortsatte sin resa.
Allteftersom dagen gick träffade Mästare Magius flera av skogens djur, som alla hjälpte honom att hitta hans trollstavar. Han hittade en vid en solig glänta, en annan i en ihålig trädstam och ytterligare en vid en liten kulle.
Till slut, när solen började gå ner, mötte han en vänlig räv som sa: ”Jag såg de två sista trollstavarna vid den gamla bron.”
Mästare Magius skyndade sig till bron och fann de två sista trollstavarna, som kunde få stjärnorna att lysa på himlen och vinden att viska stilla.
Med alla sju trollstavarna i handen återvände Mästare Magius till sitt lilla hus i skogen. Han var glad och tacksam mot alla djur som hade hjälpt honom. Han visste att han nu kunde fortsätta att använda sin magi för att göra världen till en bättre plats.
Och från och med den dagen såg Mästare Magius till att ta extra väl hand om sina trollstavar, så att de aldrig skulle försvinna igen. Och varje kväll, när stjärnorna blinkade på himlen, tänkte han på sina vänner i skogen och log, för han visste att han aldrig var ensam.
Och så slutade Mästare Magius äventyr med de sju trollstavarna, och alla i skogen levde lyckligt till sina dagars slut.
